UTSÅLD

Tänkte att det skulle vara trevligt med något litet till hemmet. Började mitt sökande med att knappra in adressen till en av mina favorit e-butiker, Inreda.com. Den hade gått i konkurs. Trist. Ännu tristare att detta tydligen också betydde en kunkurs av skyddet av kundernas intigritet:

"Jag bestämmer dessvärre inte längre över företaget utan är endast behjälplig till konkursförvaltaren och utför det som behövs. I en konkurs går allt av värde till budgivning eller försäljning. Jag har själv fått buda och köpa tillbaka en hel del saker som jag behöver för att starta upp igen. Kunddatabasen ingick i konkursboet och har varit ute på budgivning. I slutet av förra veckan blev den såld till någon annan. Detta har alltså varit helt utanför min kontroll och ingenting jag kunnat styra över. Under helgen har du som varit kund de senaste tre åren fått ett utskick från en annan webbshop med hänvisningar till oss. Jag har full förståelse om ni blev förvånade, men nu vet ni varför."

MYNDIGHETSUTÖVNING

Till min förvåning fann jag att organisationskommittén för yrkeshögskolan använder sig av bloggportalen Blogspot för att informera:

http://www.yhkommitten.blogspot.com/

Varför blev jag förvånad? Jo, informationen är samtidigt information för Myndigheten för yrkeshögskolan. Alltså använder sig en myndighet av en, visserligen offentlig (som i kan nås av allmänheten) informationskanal, men inte offentlig (som myndig/tydligt officiell). Känns märkligt. Inte riktigt pålitligt.

Varför blev jag förvånad? Vad jag förstår av inläggen är målgruppen för informationen andra myndighetsutövare/politiker som på ett eller annat sätt arbetar med frågor om eftergymnasial utbildning. Alltså en målgrupp som (om jag ser till mig själv) inte söker information om myndigheters verksamhet på en bloggportal. Utan snarare via regeringens hemsida (för tyvärr finns ingen portal som heter myndigheter.se där all information och länkning till Sveriges myndigheter finns).

Jag blir också förvånad över att jag själv reagerar negativt på kommitténs initativ. Brukar ju tycka om nyskapande, särskilt när det ger tillgänglighet. Men blir en myndighet mer tillgänglig för att den bloggar? Rent användarvänligt är det besvärligare med en blogg, t.ex öppnas länkar med ett nytt fönster och sökmöjligheterna blir begränsade. Visserligen går det att googla sig fram till kommitténs blogg, men jag efterlyser fortfarande en samlad portal för alla Sveriges myndigheter och till dem tillhörande organisationer. Information som är svår att hitta är inte tillräckligt tillgänglig!

Det kanske inte är så förvånande ändå att  initativet får mig att känna mig som Arkimedes. En myndighet är en myndighet, ska vara en myndighet. Bloggportaler är till för mer privata, inte så exakta, företeelser. Mina cirklar är rubbade!

1 MILJON

En amerikansk språkgrupp har utsett "web 2.0" till det miljonte ordet eller frasen i det engelska språket!

Nyheten går bl.a. att läsa på reuters hemsida, som liksom många medier har stor nytta av web 2.0. Även om vissa språkvetare bara tycker att ordet är strunt.

Själv tycker jag om korta ord, med mycket innehåll. Tycker att web 2.0 är ett alldeles utmärkt alternativ till: En informations- och kommunikationswebb som har gjort oss till användare och möjliggjort e-medborgarskap.

DUBBELMORAL

Sedan höstterminen 2007 har lärare laglig rätt att beslagta mobiler "och andra föremål som stör undervisningen";

- Många elever som har det svårt i skolan behöver mer lugn och ro i studierna. Då är det inte rimligt att andra elever sitter och pratar i mobiltelefoner eller använder andra störande föremål, lär skolminister Jan Björklund(fp) ha sagt.

Samtidigt verkar det så att i takt med att ordningskraven ställs allt hårdare på elever vad gäller e-användande, blir landets politiker allt flitigare inom detta gebit. För varje politiskt möte jag är på ökar antalet SMS:ande, bloggande och Facebookande människor runt mig i mötesrummet.

När jag (idag också) läser inlägg skrivna, under mötestid, av Björklunds allianskollegor kan jag inte låta bli att undra om han inte tänkt på att det finns politiker som behöver mer lugn och ro (och respekt) på mötena. Att det då inte är rimligt att andra politiker sitter och pratar i mobiltelefoner eller använder andra störande föremål...


E-MEDBORGARE

aftonbladet kan man idag läsa om att svenskarna ska utbildas till eMedborgare.

Det är Dataföreningen som ligger bakom begreppet e-medborgare. Syftet är att skapa en ny standard för vad svenskarna ska kunna på internet. En  eCertifiering. Om du kan svara ja på åtta av de tio frågorna nedan kan du antagligen klara certifieringen:


1. Har du e-legitimation? (Vid till exempel bankärenden eller deklarationen)

2. Har du deklarerat via internet?

3. Har du köpt något på internet?

4. Vet du hur man lägger ut en annons på internet? (till exempel på Blocket)

5. Vet du hur man får veta vem som fick Nobelpriset i fysik 2005?

6. Kan du namnet på minst två prisjämförelsesajter?

7. Har du betalat räkningar via internet?

8. Kan du skicka en hemlig kopia på ett e-postmeddelande?

9. Läser du nyheter på nätet minst fem dagar i veckan?

10. Byter du lösenord regelbundet?

Jag svarade ja på 9 av 10. Det enda jag inte gjort är att annonsera på internet. Men det handlar mer om att jag inte har tid att hantera eventuella svar som en sådan annons kan inbringa, inte att jag inte skulle kunna; Kan man säga att jag fick 9 ½ poång då? I vilket fall så börjar jag Sveriges nationaldag med att fira att jag är en eMedborgare...

...MEN de som står på den andra sidan av den digitala klyftan. De som inte kan fira Sveriges nationaldag som eMedoborgare?


Dataföreningen beräknar att så många som två miljoner människor har för dåliga och ofullständiga kunskaper och att ungefär en miljon av dessa kan sägas vara mer eller mindre digitala analfabeter.

"Detta är förstås helt oacceptabelt och Dataföreningen tar nu ett kraftfullt initiativ för att avskaffa den digitala klyftan", säger Annica Bergman.  "Egentligen vill vi hellre tala om den digitala trappan eftersom det handlar om en utvecklingsprocess över tid. Stegvis förflyttar man sig uppåt på kunskapstrappan och lär sig behärska fler och fler grundläggande digitala funktioner, men också att gradvis kunna använda allt det nya som ständigt kommer."

Utbildningsprojektet (som Aftonbladet avser) heter följdaktligen:
eMedborgaren - för dig som vill klättra i den digitala trappan


Kom jag förresten ihåg att nämna att det kostar (med alla de bieffekter detta har)?
eMedborgarutbildningen kostar 699 kr och certifiering 199kr
(medlem i "Klubb den digitala trappan" betalar 349 kr resp. 99 kr)

OCH vad jag kan se måste varorna beställas via internet . Hm. Inte så lätt för de som är allra längst ner på den digitala trappan. Eller är det det som ska anses vara att ta det första steget?

 


RSS 2.0