TOLKNINGSFÖRETRÄDE

Jag är så gammal så att jag minns när faxen kom. Eller rättare sagt när min mamma berättade att man nu kunde skicka teckningar via telefon. Jag minns att jag tänkte: "Vad konstiga telefonledningarna kommer att se ut!" På den tiden var det nämligen fortfarande så att den allra mesta telefontrafiken skedde meddels ledningar som hängde i luften mellan stolpar av trä. När man åkte tåg (vilket jag gjorde ofta som barn) följda dessa kommunikativa trådar ens färd. Framför mig såg jag då följdriktigen att dessa trådar skulle bli lika breda som ett A4 ark och kunde inte förstå hur man skulle göra för att alla teckningar, som barn skickade till sina pappor, inte skulle krocka.

Att jag tänkte som jag gjorde var inte så konstigt. Med den kunskapen jag hade då och i den verklighet jag levde i, var detta logiskt. Sådant som idag är självklart för mina barn, kunde jag inte ens tänka ut i min vildaste fantasi. Vår teknikvana och möjlighet att förstå teknik, vilket ju egentligen mycket är en förståelse för det abstrakta, hänger mycket ihop med just i vilken verklighet vi lever.

Det finns en historia om fotografen som skickades till Afrika på 60-talet för att fotografera den fruktade tse-tse-flugan. Syftet var att informera lokalbefolkningen om att det var den som spred sömnsjukan. Fotografen tog kortet, förstorade det och visade lokalbefolkningen. De skrattade åt honom: "Så stora myggor har vi inte här!"

Lever man inte i en verklighet där man redan tidigt tar in synintryck genom bilder och lär sig förstå hur de ska tolka, då är det inte självklart att en bild ger någon information. Rent fysiologiskt lär vi oss att se det som är ändamålsenligt för vår vardag. I vår verklighet är vi tidigt vana att uppfatta 90 gradiga vinklar - så ser det ju ut runt omkring oss. Medan en människa uppväxt i naturmiljö inte alls har samma förmåga - tänk efter själv: Hur ofta ser du en 90 gradig vinkel under en skogspromenad?

Det är viktigt att ha med sig förståelsen för att tolkningar av verkligheten är något väldigt subjektivt. Och något som präglas mycket av i vilken tid man är uppväxt och i vilken verklighet man befinner sig. En teknik som är hur enkel som helst att förstå och använda för dig - kanske inte är det för någon annan. Låt nedanstående (som är baserat på en sann historia) visa som ytterligare exempel på detta:






STULEN INTEGRITET

På många av landets förskolor sker nu ett ökat krav på dokumentation: Foton tas på barnen, de intervjuas, observationer skrivs ner. Och var tror Du allt detta personliga material sparas? Jo, vanligen på en hårddisk stående på förskolan.

På flera av landets förskolor har man fått påhälsning av tjuvar. När lokalerna är tömda nattetid krossar de rutor. Smyger sig in bland leksaker och barnteckningar. Och vad tror Du att dessa tjuvar tar? Jo, vanligen en hårddisk stående på förskolan.

Tystnadsplikten inom förskolans förut så trygga väggar är inget värt, när personliga uppgifter och bilder av barnet kan spridas över hela världen.

Något som var för barnet, riskeras att bli emot.

Alternativet till att all dokumentation lagras på USB-minnen, som förvaras i exempelvis kassaskåp. Är att om man beslutar att fortsätta med dokumentation, så bör också ekonomiska och tekniska möjligheter ges så att alla landets förskolor kan bli tunna klienter - dvs. bara har en skärm, ett tangentbord, en mus och en kabel in i väggen till centrala (exempelvis i kommunens regi) nätverk. Där lagringen av personligt material inte sker på en hårddisk på förskolan. 

Eftersom tunna klienter innebär att dina data lagras externt måste informationen säkras mot angrepp och ingrepp.

Det ska inte att gå att stjäla våra barns integritet!

 

ALLA SKA KUNNA

http://www.sjukvardsradgivningen.se/ går det att hitta råd för egenvård och när man bör söka vård. Det finns också möjlighet till fördjupning, om läget inte är akut. En bra sida som ökar tillgängligheten till hälsa och sjukvård.


På Sjukvårdsrådgivningens hemsida går att läsa att man kan få egenvårdsråd på flera språk än svenska. Vad bra!, tänkte jag. Och gladde mig åt att man verkligen tänkt på att tillgänglighet faktiskt borde betyda "alla ska kunna" .

När jag tryckte på länken trodde jag att jag skulle komma till en sida, där länkmöjligheter till olika språk fanns (exempelvis att respektive språk var skrivet på sitt språk och länkades vidare till valt språk). Men jag kom till en innehållsförteckning - på svenska.

Sidan om tolktjänst talar också sitt (o)tydliga språk:  http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22949

Det fanns inte heller någon möjlighet att anpassa textstorlek eller få tal. Denna tillgänglighet finns bl.a. på:   http://www.stockholm.se/-/Om-webbplatsen/Anpassa-webbplatsen/


Annars tilltalas jag av tanken med sjukvardsradgivningen.se (som är en del i det nationella projektet Vården på webben), framförallt ur ett användarperspektiv, där få och tydliga vägar in till hjälpen är något som bör eftersträvas. Det gäller bara att alla grupper i samhället får samma möjlighet att ta denna väg. Det finns dock hopp för här finns ett verktyg, som med enkla medel, skulle kunna bli en kunskapsbank och vägledare för hela befolkningen. Svårigheten ligger i hur informationen om sidan ska spridas och att alla inte har tillgång eller vana till datorer. En idé, för framtiden, skulle kunna vara att Vården på webben också blir Vården i mobilen. En gratistjänst som alla med mobil på ett enkelt sätt skulle ha tillgång till.


En framtida utveckling skulle också kunna vara att "vården på webben/i mobilen" kan anpassas till den unika användaren. Genom att fylla i vissa parametrar som exempelvis språk och svårighetsgrad på text, kunna anpassa informationen. Alltså göra den verkligt tillgänglig; För det spelar ju inte någon roll hur spridd en teknik är, om den är svår att använda och det den vill förmedla är obegripligt.


SYSTEMANPASSNING

Via rörposten kommer hundratals rör med blod till avdelningen för klinisk kemi. Med följer remisser, som talar om vilka analyser som önskas. Dessa remisser (som de flesta avdelningar har registrerat i landstingets datasystem) förs över till labbets datasystem genom manuell inmatning. Där de hämtas upp av analysinstrumenten (eller väljs av den som ska köra provet). De flesta analyser överförs sedan från instrumentet till labbets datasystem, för att när de granskats manuellt och godkännts föras över automatiskt till landstingets datasystem. Svaren kan sedan plockas upp ute på den avdelning som skickade remissen.

Låter kanske enkelt. Men tekniken sköter sig inte själv och i flera steg på vägen behövs mänsklig inblandning. För det första måste identitetskontroll göras, proven ska tas i rätt rör och rören märkas med rätt etikett: Rör utan etikett kastas! Sedan måste proven skickas på rätt sätt: Ja, standardbikarbonat ska skickas på kylkudde och laktat ska sättas i isbad!

Här händer det dagligen att det till laboratoriet kommer rör som måste kastas (patienterna måste stickas igen) för att provet inte är taget i rätt rör eller skickat på rätt sätt. Jag kan förstå att det inte är så lätt att hålla reda på allt - men kan inte låta bli att undra varför inte viktig information som denna når fram!

Dagligen rings det också från avdelningarna att man vill ha reda på provsvar - detta trots att de finns att hämta i landstingets datasystem. Man "kan inte plocka fram det". Kanske inte ens logga in på datorn. Då är det lättare att ringa laboratoriet (som då får mindre tid att analysera), och som ju har ett helt annat system än det ute på avdelningarna och inte vill lära sig avdelningarnas system - för då finns rädslan att man blir en datasupportenhet och inga prover kommer att bli analyserade (fast då behöver avdelningarna ju inte ringa om provsvar för det finns inga).

Datasystemet skulle egentligen kunna vara lika smidigt som rörposten. Men någonstans tryter tryckluften. Det skulle vara lätt att skylla på personalen ute på avdelningarna: "De skulle kunna lära sig om de bara ville!". Men är det verkligen i den änden man ska börja? Ska man inte börja med att skapa användar- och tidsvänliga system?:

Varför behöver man till exempel logga in för att komma åt en provtagningsguide? Skulle inte en sådan sida komma upp automatiskt istället för rutan med "tryck alt-ctrl-delete för att logga in" (redan där en barriär)?
Givetvis måste patientrelaterad information säkras ur integritetshänseende, men det betyder inte att den måste vara krånglig att komma åt för den som är behörig.
Och för (patient)säkerhetens skull, borde de inte finnas en ren data-supportjour (som inte samtidigt behövde analysera, men gärna med datakunniga sjukvårdskunniga).

Ska människan anpassas efter systemet eller systemet efter människan?

I GALEN TUNNA?

Ja, jag försöker sopsortera. Det är inte lätt med ett sextiotalskök som är planlagt för att soporna snabbt ska förpassas i ett (numera plomberat) sopnedkast. Vilket betyder att platsen under diskbänken inte alls är dimensionerad för diverse byttor och kassar för sortering. Kökets storlek är heller inte sådant att kassarna med tidningar respektive kartong kan trona utan att synas och snubblas på (därför syndar jag emellanåt med att låta dessa bli EN kasse och innehållet åka tillsammans in i kartongtunnan).

Ja, jag försöker sopsortera. Det är inte alltid så lätt:
Var på IKEA häromsistens. Hem kom jag med en massa platta paket. Kartongerna är ju inga problem att lista ut var de ska hamna, när väl allt är ihopskruvat. Men frigoliten! Var ska man kasta frigoliten?

Någongång i sopsorteringens begynnelse har jag nog fått någon papperslapp med sorteringsanvisningar. Men den har sedemera blivit slängd i tunnan för tidningspapper. Var skyltarna som en gång satt på soprumsväggen tagit vägen vet jag inte (var slänger man förresten inplastade papper?).

Frigoliten gnisslade i min hand. Hm. Den känns ju lite som plast - kanske ska den i hårdplasttunnan? Nja. Brännbart? Nja, är den inte för syntetisk för det? Och kartong är den ju definitivt inte - konstigt träd den kommer ifrån i sådana fall. Hm. Frigoliten hamnade i deponitunnan, dvs. tunnan för saker som man är rädd att slänga i galen tunna.

För att förebygga ytterligare frigolit-förvirring gick jag in på kommunens hemsida; De borde ju ha någon typ av sorteringsguide kan man tycka. Men nej: Ingen vägledning för mina frigolita funderingar fick jag.

Gogglade: "Sorteringsguide" och fann att flera kommuner har sökmotorer där du skriver in vad du vill bli av med och får reda på passande tunna. Den som äntligen löste min frigolit-förvirring var: http://www.dalaavfall.se/Sorteringsguide2.asp?search=frigolit



Avfallsnamn

Avfallsslag

Så hanterar du avfallet

Frigolit

Brännbart avfall. Lägg i kärlet för brännbart avfall.

Köttråg, av frigolit

Brännbart avfall. Lägg i kärlet för brännbart avfall.

Matlåda av frigolit

Brännbart avfall. Lägg i kärlet för brännbart avfall.

Sibylla låda av frigolit

Brännbart avfall. Lägg i kärlet för brännbart avfall.

RSS 2.0