franhartillhit

Har fått hem min gamla skrivmaskin. Den som jag fick en gång när jag fyllde 7-8 år. Den som är från typ 30-talet. Stor, tung, svart och jätte vacker (se den svarta skrivmaskinen i baneret). Helt otroligt estetiskt tilltalande helt enkelt. Något som inte är lika enkelt att säga om PC:s (vare sig gårdagens eller dagens).

Min gamla fina skrivmaskin (som till och med doftar gammalt) fungerar inte så bra att skriva med. Valsen har hårdnat och färgbandet torkat. Men fortfarande, trots sin aktningsvärda ålder, knattrar det när man snurrar in pappret, ett pling hörs när man är för nära högermarginalen och snällt matas man ner en rad när man trycker i "spaken" för att dra tillbaka till vänstermarginalen. Och det går faktiskt att svagt, svagt ana bokstäver på pappret (även om de mest ser ut som svaga stansmärken).

Säg den PC med över 70 år på nacken, som fortfarande har sina vitala funktioner lika intakta?!

Har fått hem min gamla skrivmaskin. Fick lära mina barn något nytt. Tonåringen, som kan det mesta om datorer hur de ska användas, kunde inte ens sätta in pappret. Först efter fem minuters dråpliga försök lyckades han (skulle blivit en hit på You Tube om jag filmat). Sexåringen förstod inte ens att det skulle vara ett papper i - hon är ju van att pappret finns i en annan maskin än den man skriver på. Nioåringen undrade hur man skulle sudda...

Trots allt fascinerade av att få ut ett resultat, utan en massa elektroniska omvägar, verkar mina barn ha blivit lika förtjusta, i denna vackra svarta skönhet, som jag en gång blev.