AVBRUTEN

Skulle in på högskolan.
På kvällar och helger är det låst. Men genom att dra rätt kort i kortläsaren släpper elektroniken in en.

Skulle in på högskolan.
Det var strömavbrott. Så elektroniken fungerade inte.

Skulle in på högskolan.
Men jag kom inte in.

Jag hoppas de som var inne kom ut!

TWITTER FÖR FOLKET

Mycket aktiviteter på jobbet och utanför, gör att min internetaktivitet inte är av det storslagna slaget. Min blogg t.o.m vanskött.

Kan dock konstatera att mina vänner, som har kommunikativa jobb och som ägnar dagarna åt mycket internet och mobil (med internet) håller sig och mig och alla som vill uppdaterade.

Jag blir imponerad. Samtidigt bekymrad:

Känner att den digitala klyftan inom Sverige växer med rasande fart och  med detta den demokratiska klyftan (om man med demokrati avser att få möjlighet att uttrycka sig offentligt). Twitter är ju ett fenomen som just nu är väldigt
uppblåst. Men vilka twittrar?

Inte är det Lena inom hemtjänsten, Uffe på varvet, Stig i förskoleköket eller Åsa på labbet...

VÄLKOMNA SPAM

Bland alla seriösa mejl och otroligt oseriösa mejl, kommer ibland roligt oseriösa mejl. Kanske inte ngt som uppskattas av arbetsgivare. Men jobbar inte en glad anställd bättre? Och visst blir städningen lite, lite roligare när man börjat den med ett leende? Nedan ett av de roliga oseriösa mejl som jag tänkte böra min städdag med (dessutom har det med e-tjänster att göra):

"Frustrerad och förvirrad kontaktar helpdesk angående Hustru 1.0

==============================================================
Förra året uppgraderade jag från Flickvän 7.0 till Hustru 1.0.
Så fort jag hade installerat programmet märkte jag att det började kräva att jag skulle installera Barn 1.1, 1.2 och 1.3. Det tog en massa tid och krävde en massa resurser. Det stod det inget om i programspecifikationen. Dessutom installerade sig Hustru 1.0 i alla andra program och dyker upp så fort jag startar datorn - och övervakar alla mina aktiviteter.
Gamla program som Pokerafton 10.3, Fyllefest 3.5 och Söndagsfotboll 5.0 fungerar inte längre.
När jag försöker starta dem får jag felmeddelandet: 'Du har utfört en otillåten aktivitet Stäng genast ner alla program som inte stöds av Hustru 1.0 !' Det är omöjligt att hålla Hustru 1.0 i bakgrunden medan jag försöker köra några av mina favoritprogram.
Jag har funderat på att återgå till Flickvän 7.0, men jag kan inte ens avinstallera Hustru 1.0.
Kan ni hjälpa mig ? Tack på förhand !


Svar från Helpdesk
==================
Bästa Frustrerad och förvirrad !
Problemet du beskriver är mycket vanligt och många klagar över samma sak. Orsaken till problemet är ett grundläggande missförstånd.
Hustru 1.0 är inte, som många män tror, ett nytto - och underhållningsprogram, utan ett operativsystem som är designat för att styra allt. Att försöka gå tillbaka till Flickvän 7.0 när Hustru 1.0 är installerat är dömt att misslyckas. Några har försökt med att installera Flickvän 8.0 eller Hustru 2.0, men det har slutat med att de fått fler problem än vad de hade med Hustru 1.0.
Vi rekommenderar att du behåller Hustru 1.0 och försöker göra det bästa av situationen, samt att du eventuellt läser hela kapitel 6 i manualen 'Vanliga programfel'. Datorn kommer att fungera perfekt så länge du tar ansvar för alla systemfel, oavsett vem som har förorsakat dem. Det räcker med att du skriver: / FÖRLÅT, så återvänder styrsystemet till normaltillståndet. Hustru 1.0 är ett storartat program som dock kräver ett visst mått av underhåll!
Du kan försöka med att köpa tilläggsprogram för att öka funktionaliteten. Vi rekommenderar Blommor 2.1, Choklad 5.3 eller i extremfall mjukvarupaketet Päls 2000.
Vi avråder å det bestämdaste från att installera Älskarinna i kortkort 3.3 eftersom detta program inte stöds av Hustru 1.0 och kommer att resultera i att Hustru 1.0 avinstallerar sig själv och därmed avlägsnar 50% av systemresurserna. Älskarinna i kortkort 3.3 kräver själv stora systemresurser, som inte finns kvar efter det att Hustru 1.0 har avinstallerat sig själv.
Vänligen Helpdesk"

TO BE ORWELL. NOT.

Om en offentlig verksamhet tar tag i sin tillgänglighet och beslutar att översätta information till andra språk:
Ska den då bara översätta till de vanligast förekommande språken? Eller ska demokratin (och rätten till exempelvis lika tillgänglighet till vård) få råda? Är verkligen en språkgrupp med 100 personer mer berättigade att få en viktig information, än en språkgrupp på 10? Är inte möjligheten att ta del något som är var mans (och kvinnas) rätt? För inte vill vi väl ha en Orwellsk djurfarm: "All animals are equal, but some are more"?

Demokrati (som ju innefattar att göra tillgängligt)  kostar. Men den lönar sig i långa loppet!

VARNING

I denna tid, där mellanrummen tycks vara något som bör utrotas, kan det vara lockande att falla för e-tjänster som ger möjligheten att, för några tior, ladda ner ett spel till mobilen. Men lockelsen kan vara en lockelse rakt i fällan:

Bakom mobiltelefontillverkarens erbjudande att ladda ner ett spel för ett par tior, kan dölja sig mobiloperatörernas trafikavgifter. Viljan till lek kan bli en allvarstyngd telefonräkning. Några tior kan enkelt förvandlas till tusenlappar.

Kanske går detta att läsa i något ytterst finstilt, så finstilt att det inte syns. Eller så är det någon man borde fatta, i detta ofattbart snabbföränderliga e-samhälle. Men detta är inte vad jAg kallar konsumentsäkerhet. Därför anser jAg att om vi nu bör fylla mellanrummen, bör utfyllnaden bestå av tydlighet:

Erbjudande om nedladdning till mobiltelefonen bör märkas med en stor varningstriangel!



DAFFODIL

Så har det varit påsk. Många är vi som fått påskägg. Själv får jag mina av påskharen, som gömt dem noga.

Arbetskompisens barn får också leta efter sina ägg. Till sin hjälp får de en lapp med en ledtråd, som leder till nästa ledtråd osv. osv. tills de slutligen hittar Ledtråden (med stort L) som leder fram till påskägget.

I år tänkte arbetskompisen vara pedagogisk. Barnen skulle liksom få andlig spis också. Så sista ledtråden skrevs på engelska och ett lexikon placerades strategiskt (läs: väl synligt) i bokhyllan i närheten av ledtråden. Arbetskamraten tänkte, i sin pedagogiska iver, att barnen inte bara skulle få lära sig ett nytt engelskt ord utan också skulle få träning i att slå upp i ett gammalt, hederligt lexikon.

Påskäggsletandet gick enligt planerna.

Så kom barnen fram till Ledtråden:
De vecklade upp lappen och läste: D-A-F-F-O-D-I-L.

De såg sig om och gick raka vägen till...

...datorn.

Innan arbetskompisen suckat färdigt över dessa, den nya tidens ungar, hade de med hjälp av google hittat påskäggen i köket bakom xxxxxxxxx (ja, vad är det nu daffodil betyder ;) - får slås upp på valfritt sätt).


ATTJO!

Titta på denna bild:


Foto: www.fotoakuten.se

Visst börjar det klia lite grann i näsan?
Och lite konstigt känns det nog i ögonen?
Och nu måste du harkla lite,
för visst var det väl en killning i svalget?
Och var är nu näsduken?
Ska du hinna ta fram den så ingen ser rinnet från näsan?

Visst hade det varit bra om du vetat om att björken var på gång?
Så att du hade hunnit köpa mediciner.
Och ta dem.

Visst skulle det vara bra med en SMS-tjänst
som varje vardag gav dig en pollenprognos?

Den tjänsten finns:
POLLENPROGNOS VIA SMS

Visst är det härligt med våren!


KÄRLEK I LEKPARKEN

Det fina vädret torde minska internet användandet. Dock är det ett verktyg att använda när man kommer hem och undrar vad det var för kryp som idkade kärlek i lekparken. Skriver in "svartröd skalbagge" på google och där är den:

 
Foto: www.fotoakuten.se

Bildtexten lyder "rödsvart skalbagge som kryper på ett berg". Ja, och?

Undrar liksom vad kan de kärlekskranska krypen vi stötte på i lekparken har för namn?

Kan ingen insektsexpert fixa en e-tjänst med sökfunktioner som lotsar rätt i insekts-stimmet?!

För;
Det är liksom så (enligt wikipedia) att av jordens 1,5 miljoner kända djurarter är 1 miljon insekter. 
Skalbaggar är den artrikaste typen av insekter (inom hela djurriket faktiskt).
OCH
Det finns drygt 350 000 skalbaggsarter....










IDROTTSVÄGRAN

Tyckte att jag var smart; Tog med den bärbara till barnens träning.

Tänkte att jag skulle passa på att hinna undan med all eftersatt mejltrafik. Har inte haft en sekund över för privat datautövande på jobbet på sistone. Kort om folk och långt om jobb. Känns som situationen varit densamma hemma; så inte många sekunder över för datautövande privat heller.

Så för att sno åt mig några datautövande sekunder satte jag mig med datorn på träningen. Konstaterade att jag hade 57 minuters batteritid kvar. Det skulle jag komma långt med. Nästa lika långt som barnen skulle hinna springa under samma  tid. Problemet uppstod när jag skulle få igång det mobila bredbandet; Idrottshallar är tydligen ingenting det tycker om.

Nu längtar jag till att utomhusträningen börjar...


FÖREGÅNGARE

jAg och min kompis P var före vår tid:

När vi var tonåringar på 80-talet och skulle ses på stan, då bestämde vi tid. Iaf på ett ungefär. Vad vi däremot (för det mesta) glömde att bestämma var var.

Idag är ett sådant här beteende helt tidsenligt. Det är bara att ta upp sin mobil, vid den ungefärligt bestämda tidpunkten, och prat-GPS:a sig fram till varandra.

Idag är det en vanlig syn att se en mobilerande person helt plötsligt börja vinka glatt åt en dito person;
"Nu ser jag dig (vink, vink)"
"Och jag ser dig (vink, vink)"
Även om var inte är bestämt, hittar vänner varandra snabbt.

När jag och min kompis P var före vår tid tog det ofta en väldigt lång stund, efter den ungefärliga bestämda tiden, innan vi faktiskt möttes. Men ni kan ge er på att vi vinkade väldigt glatt när vi fick sikte på varandra!


HAY

Tillvaron på nätet är förkortande tillvaro.

Att se tonåringen messa, chatta eller spela spel är som att se honom tala ett annat språk.

Märker själv hur jag allt mer frekvent skriver o, ngt, ngn, oxå, iofs och mkt i mejl. Och i meddelanden på papper. E-samhället kryper liksom ut i "riktiga" världen (itrw).

Även språket berörs av nätets förkortande tillvaro. Lol är ett vedertaget uttryck. Liksom aka.

Med e-samhället har e-språket kommit.

Här en  ordlista för hjälp på traven för oss som du.

Bbfn!


I VÄNTANS TIDER

Står just nu på Bromma flygplats och har tråkigt. Var tidig till flyget - då har jag ändå ombokat (mha av en internetbaserad e-tjänst).

Denna flygplats är riktigt tråkig och inte mycket finns att köpa lite av. Bara storpack godis. Så istället för att gå runt och knuffas med andra som har tråkigt (eller att gå dreglande rundor i bland godishyllorna) beslöt jag mig för att pröva en Sidewalk Express. Stoppade två tior i en automat och fick ut en surfbiljett. Jag kan nu surfa i 1 timme och 3 minuter.

Så just nu står jag på Bromma flygplats och har lite mindre tråkigt.

ATT MIKRA

Just nu står det mycket om mikrobloggande, även om detta tydligen är en företeelse som startade redan 2006 (jag avslöjas här som en långsam adapterare, dvs. en som är sen på att ta till sig nya tekniker).

En artikel i DN förklarar vad det handlar om:

"Den som mikrobloggar skriver ofta och lite, ungefär som i statusfältet på Facebook. Meddelandena, som ofta bara är en mening långa, kan publiceras via nätet eller via SMS. På så sätt kan mikrobloggaren hålla sina läsare uppdaterade dygnet runt.

En mikroblogg handlar mer om dialog än vanliga bloggar. Ofta kommenterar läsarna snabbt, varpå mikrobloggaren svarar. Informationen går i en ständig ström, därav begreppet lifestreaming."

Den första, och mest kända, platsen att mikroblogga (mikra?) på är http://www.twitter.com/ . Enligt skaparna är tanken med tjänsten att ge svar på en enkel fråga: Vad gör du? Vilket man då ska tala om (och låta vänner, bekanta, arbetskamrater osv. kommentera) så ofta som möjligt.

Det är som en modern nivå av den franske matematikern, filosofen, vetenskapsmannen och juristen René Descartes (1596-1650) mest berömda filosofiska ståndpunkt: "Jag tänker, alltså finns jag". Idag snarare: Alla ser att jag tänker, alltså finns jag väldigt mycket.

Vi som inte hinner mikra (annat än vår lunchlåda) och inte heller har tid att kommentera andras mikranden (annat än arbetskamratens lunch som ser mycket godare ut än min) finns vi då mindre? Liksom man utifrån original filosofin kunde undra om en bananfluga verkligen fanns, för en bananfluga tänker den? Eller? Är en bananfluga tillräckligt medveten för att det ska godkännas som tillräckligt tänk för att finnas (måste det ju för uppenbarligen finns den)? Hm.

Hade jag haft en mikroblogg hade där nu stått:
Börjar bli surrig.
Jag är inte en bananfluga, alltså är jag trött.
Går och lägger mig!

PÅ ÅTERSEENDE

Har precis skapat en grupp på facebook i syfte att försöka samla ihop den klass jag tog studenten med. Vi är nämligen några som har börjat prata om att nästa år försöka ordna en oj-har-det-gått-tjugo-år-(det-kan-man-inte-tro)-träff. Så nu har jag, med min namndyslexi, försökt att komma ihåg namnen på mina nästan trettio f.d. klasskamrater. Om jag inte minns fel var det otroligt många med son-namn i min klass.

Att hitta gamla bekanta på facebook går mycket lättare om de bekanta har mindre vanliga namn. Det underlättar också om man har lagt ut en profilbild och om denna profilbild någorlunda överensstämmer med originalet - helst som det såg ut i 1990. Jag kommer nämligen på mig själv att leta efter profilbilder på 19-åringar; Det är ju så bilden i min hjärna ser ut på mina humana kamrater, som tillsammans med mig skrev "Carpe diem" och målade blommor på skolans dörrar med grisskär sprejfärg (förfasa icke: Skolan skulle ändå rustas upp, dessutom blev entrén mycket mer inbjudande)...



PS. Ja, jag vet att det finns firmor som både har koll på de flesta och dessutom ordnar själva återträffen. Men det är ju inte lika mycket sport och skulle framför allt förstöra denna möjlighet att utforska e-världens kontaktmöjligheter. DS

KLOTTER

Inte direkt något som har med e-samhället att göra. Men en ljuvlig "revansch" för jAg, som ofta varit den som anklagats för att inte lyssna för att jag måste klottra för att lyssna. Och som uppenbarligen lyssnat mest:


"Klotter bra för minnet

Världen 28 feb 17:03

Den som tror att de som sitter och klottrar under en föreläsning är mindre uppmärksamma, än de som inte gör det, tror fel. Det visar en studie vid universitetet i Plymouth, i sydvästra England, uppger SVT text.

Klottrare visade sig ha lättare att minnas vad som sagts, än övriga åhörare. 40 personer fick lyssna på ett band med åtta personer som deltog i ett samtal. Uppgiften var att komma ihåg namnen på de åtta. Halva åhörargruppen fick skugga olika former på ett papper medan de lyssnade.

Det visade sig att klottrarna mindes 7,5 namn i genomsnitt, medan de som inte hade klottrat bara kom kom ihåg 5,8 namn. Professor Jackie Andrade tror att skillnaden kommer sig av att klottrarna inte svävar ut i dagdrömmerier."


Och eftersom fler och fler sitter med sina små datorer på möten, så ser jag fram emot att ett e-verktyg skapas som gör det möjligt att klottra även digitalt. Paint känns i detta sammanhang ngt förlegat - utan vad jag efterlyser är ett klotterverktyg direkt på ordbehandlingsprogrammet. Risken är annars att vi får en digitalklyfta i det att de som använder det elektroniska verktyget svävar ut i dagdrömmar, medan de som använder det manuella verktyget (pennan) koncentrerar sig meddels klottring ;)




EGO

Jag ego-googlar ibland. Jag skriver alltså in mitt efternamn och ser vad som finns ute på nätet om mig. Det mesta som söks fram är från sådant jag kommer ihåg. Ibland dyker det upp ett och annat som jag inte minns. Eller som jag inte hade en aning om, som att jag räknas som författare (skrev en skrift i början av 90-talet).

Läste i Naturvetare (nummer 2, 2009 ) att man faktiskt ska goggla på sig själv ibland. Som ett sätt att hålla koll på vad en presumtiv arbetsgivare kan googla fram om dig. För det är tydligen inte helt ovanligt, enligt artikeln,  att t.ex. rekryteringsföretag googlar för att få reda på mer om personen som söker.

Gäller alltså att inte göra något dumt i sin ungdom. Även sånt som gjordes långt innan internet och google existerade kan dyka upp: T.ex. har jag hittat min pappas namn i en bandytrupp han var med i på 60-talet, min pappa har varit död i 18 år. Och jag har hittat en skrift min morfar skrev på 30-talet, han dog för 42 år sedan. De fick aldrig uppleva internet, men är ändå en del av det! Man kan säga att internet gör att man lever längre (om det är så att man lever så länge man är ihågkommen).

Men för de levande är det synderna som lever längre. Det finns inget som kan få mig så moraltantig som personer som skriver väldigt utlämnande inlägg och lägger ut dito bilder; Förstår de inte att det som verkar okej för dem nu, kanske inte gör det om fem år? Förstår de inte att allt kan användas emot dem? Eller är det så att synas är överordnat allt? Att det handlar om ego?




Hm. Ego-googlade på bilder med mitt efternamn.
Det är inte jAg på bilden.
Men på något sätt tror sökmotorn det
(mitt namn finns av någon anledning antagligen med på sidan där bilden finns)
Detta är ett väldigt irreterande problem med google:s bildsök.
Den tänker liksom inte ut vad som nog är en riktig bild av mig...
Nedan fler exempel på bildar av jAg:







Hoppas att presumtiva arbetsgivare förstår att jAg
varken är affischerare, numerisk eller man!



KLIPPANDE

Syrran skrev på sin blogg:
 
"Det bästa med YouTube är att man kan se en massa härliga klipp från mer eller mindre gamla tv-program man älskade... Här är en klassiker med VaranTV:

 


Jag som är något äldre (bara något, men tillräckligt för att vara funktionellt yngsta barn) blev tårögd både av skratt och nostalgi. Och visst håller jag med syrran; Det bästa med You Tube är att man kan se en massa härliga klipp:



HEMLÄXA

Att läsa läxor var inte precis min favorit sysselsättning i grundskolan och gymnasiet. Allra minst gillade jag språkläxorna. Att traggla glosor var nog bland det tristaste jag visste (förutom att städa och hjälpa till med disken). Man satt där med papper och penna och skrev orden på svenska för att sen översätta till engelska, tyska eller ryska. Svårt att tjuvkika var det inte. Ibland gjorde jag glosläxan med en kompis, men det blev liksom inte så effektivt. Vi övade på andra ord och formuleringar (läs: fniss och skvaller) än det som skulle komma upp på förhöret nästa dag. Dessutom behövde min kompis bara titta igenom glosorna en gång (iaf inte mer än tre) för att de skulle sitta som en smäck - själv kunde jag tragla minst tio gånger så mycket utan att det märktes på förhöret. Orättvist.

Nu sitter mina barn och traglar med glosor. Och tycker att det är hyfsat kul (!). Det kan jag tacka e-tjänsten www.glosboken.se för:  

"Idén med Glosboken kom till i början av 2002 då ett gäng studenter läste en kurs i avancerad affärsengelska (English for Professional Purposes) på Luleå Tekniska Universitet. Varje vecka hade vi ett 100-tal glosor att nöta in. Det sorgliga med detta var att vi nötte in glosorna på precis samma sätt som vi gjorde i grundskolan många år tidigare - Vi tog en gloslista, höll för den engelska översättningen och läste det svenska ordet. Detta var både tidskrävande, ineffektivt och faktiskt ganska tråkigt.

Kort sagt: Behovet av något nytt och mer effektivt sätt att plugga glosor var stort. Detta resulterade i att Glosboken grundades
"

På denna sida skapar barnet en användare och skriver in sina nya glosor (en gång). De kan sedan öva det traditionella sättet (med att översätta orden), men digitalt. Men det går också att öva genom att spela memory, lägga puzzle eller lösa korsord.

Det är nästan så att jag blir sugen på att plugga språk igen...

INTEGRITETSÅRET 2008

lntressant pressmeddelande från datainspektionen med ett innehåll som tål att granskas:


"Över 20 lagförslag påverkade
den personliga integriteten 2008

I en unik sammanställning redogör Datainspektionen för över 20 lagförslag som påverkade den personliga integriteten under 2008.


Ipred-lagen , trafikdatalagringsdirektivet och FRA-lagen var bara tre av de lagförslag som påverkade den personliga integriteten under 2008. I en unik sammanställning redogör Datainspektionen för över 20 sådana lagförslag.

"Integritetsåret 2008" beskriver även några av Datainspektionens mest uppmärksammade beslut under förra året och ger exempel på några av de nya teknologier som kommit att påverka den personliga integriteten.

Det här är första gången som Datainspektionen tar fram den här typen av redogörelse, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund. En av tankarna med "Integritetsåret 2008" är att väcka frågor som: Hur påverkas den personliga integriteten inte bara av ett visst lagförslag utan av alla lagar och föreslagna lagar tillsammans? Vilket blir det samlade trycket mot den personliga integriteten när man väger samman alla stora myndighetsregister och hur dessa utbyter information? Hur mycket mindre blir den fredade zon vi alla har rätt till när nya tekniker som GPS och RFID används för att övervaka oss på allt fler sätt?

Integritetsåret 2008 kan hämtas i pdf-format på Datainspektionens webbplats och kan även kostnadsfritt beställas som trycksak.

Läs Integritetsåret 2008 i pdf-format

Beställ Integritetsåret 2008 som trycksak

För mer information kontakta:
Generaldirektör Göran Gräslund, tfn 08-657 61 57
Pressekreterare Per Lövgren, tfn 08-657 61 43

Läs mer på www.datainspektionen.se"


Till sist:
Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mitt inlägg. Jag har ingenting att göra med ETA, Mujahedin-e Khalq eller FARC. Jag har aldrig gjort Siyama eller tillverkat en bilbomb, jag vet knappt ens vad Al-Khafid betyder. Men tack för visat intresse!








UTVECKLING

Hade medarbetarsamtal med chefen igår. Vi pratade bl a om hur avdelningen skulle kunna utvecklas för att vi inte ska misslyckas i vår måluppfyllelse "Rätt svar i rätt tid".  Ur patientsäkerhetssynpunkt är detta ett nödvändigt mål, som vi inte får misslyckas med. Men vägen till målet innebär ju också (i alla fall för min del) patientkontakter.

Tycker att det är viktigt att man som patient förstår varför en viss undersökning görs, hur undersökningen går till, vem som ger svar och hur lång tid det beräknas ta innan svaret kommer. För det mesta lyckas jag med mina mål på vägen. Men ibland kan jag inte göra informationen tillgänglig; Det händer att det kommer patienter som inte talar svenska och som inte har tolk med sig.

Hur undersökningar går till finns att hitta på flera vård-webbsidor (exempelvis www.1177.se). Informationen går lätt, både för vårdpersonal och patienter, att läsa och att skriva ut. Vad jag saknar är korta beskrivningar översatta på de vanligaste språken; Chefen och jag kom fram till att ett steg i avdelningens utveckling kunde vara att göra informationen om vår avdelnings vanligaste undersökning tillgänglig för alla.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0