franhartillhit

Jag ego-googlar ibland. Jag skriver alltså in mitt efternamn och ser vad som finns ute på nätet om mig. Det mesta som söks fram är från sådant jag kommer ihåg. Ibland dyker det upp ett och annat som jag inte minns. Eller som jag inte hade en aning om, som att jag räknas som författare (skrev en skrift i början av 90-talet).

Läste i Naturvetare (nummer 2, 2009 ) att man faktiskt ska goggla på sig själv ibland. Som ett sätt att hålla koll på vad en presumtiv arbetsgivare kan googla fram om dig. För det är tydligen inte helt ovanligt, enligt artikeln,  att t.ex. rekryteringsföretag googlar för att få reda på mer om personen som söker.

Gäller alltså att inte göra något dumt i sin ungdom. Även sånt som gjordes långt innan internet och google existerade kan dyka upp: T.ex. har jag hittat min pappas namn i en bandytrupp han var med i på 60-talet, min pappa har varit död i 18 år. Och jag har hittat en skrift min morfar skrev på 30-talet, han dog för 42 år sedan. De fick aldrig uppleva internet, men är ändå en del av det! Man kan säga att internet gör att man lever längre (om det är så att man lever så länge man är ihågkommen).

Men för de levande är det synderna som lever längre. Det finns inget som kan få mig så moraltantig som personer som skriver väldigt utlämnande inlägg och lägger ut dito bilder; Förstår de inte att det som verkar okej för dem nu, kanske inte gör det om fem år? Förstår de inte att allt kan användas emot dem? Eller är det så att synas är överordnat allt? Att det handlar om ego?