ATT MIKRA
Just nu står det mycket om mikrobloggande, även om detta tydligen är en företeelse som startade redan 2006 (jag avslöjas här som en långsam adapterare, dvs. en som är sen på att ta till sig nya tekniker).
En artikel i DN förklarar vad det handlar om:
"Den som mikrobloggar skriver ofta och lite, ungefär som i statusfältet på Facebook. Meddelandena, som ofta bara är en mening långa, kan publiceras via nätet eller via SMS. På så sätt kan mikrobloggaren hålla sina läsare uppdaterade dygnet runt.
En mikroblogg handlar mer om dialog än vanliga bloggar. Ofta kommenterar läsarna snabbt, varpå mikrobloggaren svarar. Informationen går i en ständig ström, därav begreppet lifestreaming."
Den första, och mest kända, platsen att mikroblogga (mikra?) på är http://www.twitter.com/ . Enligt skaparna är tanken med tjänsten att ge svar på en enkel fråga: Vad gör du? Vilket man då ska tala om (och låta vänner, bekanta, arbetskamrater osv. kommentera) så ofta som möjligt.
Det är som en modern nivå av den franske matematikern, filosofen, vetenskapsmannen och juristen René Descartes (1596-1650) mest berömda filosofiska ståndpunkt: "Jag tänker, alltså finns jag". Idag snarare: Alla ser att jag tänker, alltså finns jag väldigt mycket.
Vi som inte hinner mikra (annat än vår lunchlåda) och inte heller har tid att kommentera andras mikranden (annat än arbetskamratens lunch som ser mycket godare ut än min) finns vi då mindre? Liksom man utifrån original filosofin kunde undra om en bananfluga verkligen fanns, för en bananfluga tänker den? Eller? Är en bananfluga tillräckligt medveten för att det ska godkännas som tillräckligt tänk för att finnas (måste det ju för uppenbarligen finns den)? Hm.
Hade jag haft en mikroblogg hade där nu stått:
Börjar bli surrig.
Jag är inte en bananfluga, alltså är jag trött.
Går och lägger mig!
En artikel i DN förklarar vad det handlar om:
"Den som mikrobloggar skriver ofta och lite, ungefär som i statusfältet på Facebook. Meddelandena, som ofta bara är en mening långa, kan publiceras via nätet eller via SMS. På så sätt kan mikrobloggaren hålla sina läsare uppdaterade dygnet runt.
En mikroblogg handlar mer om dialog än vanliga bloggar. Ofta kommenterar läsarna snabbt, varpå mikrobloggaren svarar. Informationen går i en ständig ström, därav begreppet lifestreaming."
Den första, och mest kända, platsen att mikroblogga (mikra?) på är http://www.twitter.com/ . Enligt skaparna är tanken med tjänsten att ge svar på en enkel fråga: Vad gör du? Vilket man då ska tala om (och låta vänner, bekanta, arbetskamrater osv. kommentera) så ofta som möjligt.
Det är som en modern nivå av den franske matematikern, filosofen, vetenskapsmannen och juristen René Descartes (1596-1650) mest berömda filosofiska ståndpunkt: "Jag tänker, alltså finns jag". Idag snarare: Alla ser att jag tänker, alltså finns jag väldigt mycket.
Vi som inte hinner mikra (annat än vår lunchlåda) och inte heller har tid att kommentera andras mikranden (annat än arbetskamratens lunch som ser mycket godare ut än min) finns vi då mindre? Liksom man utifrån original filosofin kunde undra om en bananfluga verkligen fanns, för en bananfluga tänker den? Eller? Är en bananfluga tillräckligt medveten för att det ska godkännas som tillräckligt tänk för att finnas (måste det ju för uppenbarligen finns den)? Hm.
Hade jag haft en mikroblogg hade där nu stått:
Börjar bli surrig.
Jag är inte en bananfluga, alltså är jag trött.
Går och lägger mig!
Kommentarer
Postat av: Mams
Härligt! Det här behövde jag verkligen höra/läsa! TACK!
Postat av: jAg
Att jag inte är en bananfluga?! ;)
Postat av: Mams
Främst av egoistiska skäl för självkännedom.Det börjar bli dags, eller hur? Hur kan en sådan mor ha fått så fantastiska barn????
Postat av: Karin
Vet att du kommer hit. Hurra! =)
Postat av: Mams
"Nturens listiga lösningar" på Kunskapskanalen tittade jag på häromkvällen. Där talade de minsann om att bananflugan är den klassiska laboratorieinsekten!
Trackback
