franhartillhit

Så var det dags för min näst äldsta att ta steget upp till sexan. Ett steg som i vår kommun också betyder skolbyte, eftersom man följer läroplanens F-5 och 6-9. Och skolbyte betyder att ett (minst) val måste göras; Närskolan eller någon annan kommunal eller fristående skola?

Eftersom vi bor i en kommun med ett stort antal skolor att väja bland har införts ett databaserat valsystem som både kommunla och fristående skolor ingår i. Här går man via webben in och listar sig, i prioriteringssföljd, vilka skolor man är intresserad att gå i. Tanken är att planeringen för samtliga skolor ska bli enklare, eftersom det tidigare var vanligt att samma barn stod listad, utan prioritering, på upp till fem skolor och ingen skola visste vem av dem som var den som var mest trolig att barnet skulle dyka upp på.

Systemet är också uppbyggt så att en person i kommunen är spindel i nätet. Hon är ansvarig att kolla upp med skolorna, som har blivit första hands valda, om eleverna fått plats där och om de accepterat platsen. Först då tas de bort från sin hemskolas lista. På så sätt ska ingen elev falla mellan stolarna och skolplikten garanteras.

Min dotter hade närskolan som favorit. Men satte ändå upp en annan kommunal skola som nummer ett (dock efter att den årets egentliga listningstid för årets hösttermin hade gått ut). Ganska snart fick vi ett brev hemskickat att hon inte hade kunnat "beredas plats" på den andra kommunal skolan. Så var det klart att det skulle bli närskolan till hösten.

Då hade vi inte räknat med den mänskliga faktorn:

Via hörsägen (skvaller?) hade någon på dotterns hemskola hört att hon nog skulle börja på en annan skola. Så hemskolan plockade bort henne ur sin listning. Man begick ett systemfel och vips stod min dotter utan någon som helst skola. Något som uppdgades då dottern chattade med en kompis och insåg att hon inte fanns med på någon av hemskolans klasslistor.

Efter att den mänskliga faktorn mamma ryckt ut och tagit tag i både hemskolans adminstration och skolförvaltningens dito, så har "det som inte ska kunna hända" enligt förvaltningen med mänsklig hjälp blivit reparerat och dottern är välkommen till sin skola i höst.

Och jag pustar ut och tackar MSN för att min dotter slapp stå på uppropet och inte bli uppropad.

Skrev ett inlägg om att kundregister säljs ut på konkursauktioner. Skrev dessutom till Datainspektionen och frågade vad som egentligen gällde runt detta. Här är deras svar:

"Om ett kundregister säljs till någon som inte tar över
kundförhållandet får behandlingen jämställas med behandling
för direktmarknadsföring dvs. uppgifterna får inte sparas
hos den nya ägaren utan användas vid ett
marknadsföringstillfälle. De kunder som svarar och blir
kunder hos den nya ägaren får man sedan spara uppgifter om.

Swedma, en intresseorganisation för alla som arbetar med
direktmarknadsföring, har regler för användningen av
personuppgifter m.m. vid direktmarknadsföring. Du kan läsa
mer om detta i deras branschöverenskommelse (kap 6.2.2, st
2) om vad som anses som god sed vid annans  marknadsförares
planerade direktmarknadsföring http://www.swedma.se/

Vänliga hälsningar,

Salli Fanaei

Jurist, Datainspektionen"

Tycker fortfarande inte om tanken att ses som en handelsvara...

"Forskare om privatiseringar: Journaler från privata vårdgivare sparas inte, vilket hotar framtida forskning. Att bevara patientjournaler är viktigt för allmänhetens insyn i den skattefinansierade verksamhet som sjukvården utgör."

Så börjar en tankeväckande artikel i  fredagens Dagens Nyheter.

Jag har tidigare tagit upp problemet med privata vårdgivare och journalsystem, då framför allt ur ett kortsiktigt behandlingsperspektiv; dvs. den behandling en viss patient skulle ha nytta av nu - idag.

Det problem artikeln tar upp kan ses ur ett långsiktigt behandlingsperspektiv; dvs den behandling grupper av patienter skulle kunna få nytta av - imorgon.

"Insyn handlar inte bara om att rätten att få veta vad som sker i våra skattefinansierade verksamheter i dag. Det handlar också om rätten att veta hur vi hamnade här, hur det blev som det blev. Den rätten, för morgondagens forskare och allmänhet, reglerar vi i dag. Vi vill uppmana dagens politiker att fundera över konsekvenserna av privatiseringen av vården. Är det verkligen rimligt att urholka offentlighetsprincipen på det sätt som sker i dag?", avslutar forskarna sin debattartikel.

Som naturvetare skulle jag också vilja lägga till: Det handlar också om rätten till möjligheten att få bästa möjliga tänkbara vård, både idag OCH imorgon!