KLYFTIGA ARBETSSITUATIONER
Den nya tekniken gör att vi måste lägga nya saker till vårt yrkeskunnande. En sådan är att lära sig att vara artig i e-post.
E-post problematiken i själva yrkesutövandet kommer dock inte alla till del;
När jag arbetat som tjänsteman har jag använt e-posten flera gånger dagligen i min yrkesutövning, medan jag som vårdbiträde aldrig gjorde det. En distans skapas mellan de som måste lära sig informationsteknik som en del av sitt yrkeskunnande och de som inte måste det. De som får tiden och tillgängligheten till att lära och de som inte får det.
Som tjänsteman hade jag en egen dator och eget användarkonto, som vårdbiträde stod en dator med ett gemensamt användarkonto på kontoret för trettio personer att dela på. Som tjänsteman satt jag i stort sett åtta timmar om dagen framför datorn. Som vårdbiträde använde jag datorn i fem minuter på fem veckor - då för att skriva ut bilden på en av de anställdes nyfödde för att visa för vårdtagarna (användande av teknik för att sprida glädje).
För mig har alltså yrkesutövning där nätverksbyggande varit en central del varit yrkesutövning där möjlighet till dator och e-post varit viktiga. Medan yrkesutövning som bygger på direkta, enskilda möten inte inneburit något större behov av datoranvändande.
För egen del har jag också märkt att om jag använt datorn mycket på jobbet, så har jag också använt den mycket hemma. Medan om jag inte använt datorn på jobbet, så har också mitt privata datoranvändande minskat. Klyftan har vidgats ytterligare...
FEL, FEL, FEL
Denna dator vill hela tiden att jag ska skicka felrapporter. Irreterande!
Men om man tänker efter är det bättre att skicka felrapporter än fel rapporter (vilket jag också gjort)...
Men om man tänker efter är det bättre att skicka felrapporter än fel rapporter (vilket jag också gjort)...
OFFENTLIGHET
"Pressmeddelande
14 november 2008
Finansdepartementet
Utredningen Utveckling av lokal service i samverkan
Offentlig service ska vara till för medborgarna, inte tvärtom
Det ska vara lätt för medborgarna att få tillgång till myndigheternas serviceutbud. Den enskilde ska slippa bli hänvisad åt olika håll. Därför måste de statliga myndigheterna och kommunerna utveckla sitt samarbete kring service i kontor och via telefon och IT. Samverkan mellan kommuner och myndigheter ska vara en huvudregel - inte ett undantag. För detta krävs en starkare central styrning och ett starkare kommunalt och regionalt engagemang.
Det är några av huvudtankarna i delbetänkanet (SOU 2008:97) Styr samverkan - för bättre service till medborgarna som utredaren Lars Högdahl på fredagen överlämnade till ledningen i Finansdepartementet. Där föreslås bland annat att statliga och kommunala myndigheter ska samlokaliseras i servicekontor där medborgarna ska kunna träffa representanter för flera olika myndigheter. I t.ex. Åmåls kommun har nyligen invigts ett servicekontor där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket är samlokaliserade med bl.a. kommunens energi- och konsumentrådgivare, integrationssamordnare och överförmyndare.
- Medborgarnas och näringslivets rätt till samhällsservice och god kontakt med myndigheterna är viktigare än myndigheternas egna rutiner och prioriteringar. Service ska levereras utifrån den enskildes behov, inte myndigheternas, säger utredare Lars Högdahl.
Telefon och IT blir allt viktigare kanaler för medborgarnas samhällskontakter. Men många människor befinner sig fortfarande utanför internetvärlden och ibland behöver man kontakt med en tjänsteman. Därför krävs även kontor och andra servicepunkter, där medborgarna kan möta myndigheterna. T.ex. ska lanthandelsbutiker kunna utrustas med datorer för personliga myndighetskontakter på distans. Lantbrevbärarna som dagligen når ca 700 000 hushåll ska kunna fungera som mobila servicepunkter. Det ska också vara möjligt för privata och ideella aktörer att komplettera det serviceutbud som myndigheterna har ansvar för.
En ny funktion, servicevägledare, föreslås för att lotsa medborgare och företag rätt i den offentliga förvaltningen. Servicevägledare bör finnas i kommunernas och myndigheternas receptioner och servicekontor. Ett gemensamt nationellt telefonnummer bör inrättas, där allmänheten ska kunna få hjälp och vägledning till rätt myndighet.
Utredaren slår fast att regeringen och riksdagen, måste vara mycket tydliga i sina instruktioner till statliga myndigheter och kommuner och markera att de offentliga aktörerna måste samverka och underlätta för den enskilde, oavsett organisationsgränserna.
- Alla aktörer i den offentliga förvaltningen, från riksdag till enskilda kommuner, måste vara beredda att ompröva och ifrågasätta invanda organisationsformer, strukturer och arbetssätt. Det är endast genom gemensamma ansträngningar som vi kan se till att alla medborgare och företag får den service de har rätt till och kan förvänta sig, säger Lars Högdahl.
Utredningens slutbetänkande väntas i november 2009.
Delbetänkandet Styr samverkan - för bättre service till medborgarna (SOU 2008:97), kan beställas från Fritzes, 08-690 91 90 eller [email protected]
Utredningens hemsida har adress www.sou.gov.se/lokalservice "
INFORMATION UNDERLOAD
Exempel på hur e-tjänster kan spara in pengar åt sjukhuset (och kanske också spara in på kunskaper):
"Då vårt underskott närmar sig xx miljoner kronor så behöver vi ta till
speciella och kanske inte alltid så populära åtgärder.
>>Jag BESLUTAR härmed att ALLA ENHETER SKALL AVBESTÄLLa SINA FRUKTKORGAR MED
OMEDELBAR VERKAN
>Detsamma gäller för prenumerationer på Dagens Medicin samt Dagens Samhälle,
dessa facktidningar finns att läsa på nätet i sin helhet numera
>Likaså att alla prenumerationer på dagstidningar dras in från 1 jan såsom
lokaltidningen samt lokaltidningen. Varje prenumeration kostar ca 2000, vi har minst 50 enheter
som pren.det är då 100 000 kr
>Som ersättning skall vi försöka ordna så att gratistidningen Metro finns
tillgänglig på sjukhusen
>Gå sedan igenom noggrant övriga prenumerationer och förnya inte mer än om det
är oundgängligen nödvändigt.
>>
>>
>>Detta blir tillsammans mycket pengar på ett år, och någonstans måste vi ta
dessa opopulära beslut.
>>
>>Trots ovanstående önskar jag er alla en trevlig helg
>>Hälsningar
>>
>Sjukhuschefen"
"Då vårt underskott närmar sig xx miljoner kronor så behöver vi ta till
speciella och kanske inte alltid så populära åtgärder.
>>Jag BESLUTAR härmed att ALLA ENHETER SKALL AVBESTÄLLa SINA FRUKTKORGAR MED
OMEDELBAR VERKAN
>Detsamma gäller för prenumerationer på Dagens Medicin samt Dagens Samhälle,
dessa facktidningar finns att läsa på nätet i sin helhet numera
>Likaså att alla prenumerationer på dagstidningar dras in från 1 jan såsom
lokaltidningen samt lokaltidningen. Varje prenumeration kostar ca 2000, vi har minst 50 enheter
som pren.det är då 100 000 kr
>Som ersättning skall vi försöka ordna så att gratistidningen Metro finns
tillgänglig på sjukhusen
>Gå sedan igenom noggrant övriga prenumerationer och förnya inte mer än om det
är oundgängligen nödvändigt.
>>
>>
>>Detta blir tillsammans mycket pengar på ett år, och någonstans måste vi ta
dessa opopulära beslut.
>>
>>Trots ovanstående önskar jag er alla en trevlig helg
>>Hälsningar
>>
>Sjukhuschefen"
SJUKA FUNDERINGAR
Även om jag inte har möjlighet att sitta egentid vid datorn under arbetstid, så har jag en del tid att sitta och fundera medan jag jobbar:
Har funderat mycket på det där med integritet inom en IT-stödd sjukvård; Finns det ett självändamål i att allt på alla kliniker är tillgängligt för alla sjukvårdsanställda eller (som ibland blir fallet när dokument sparas fel) för vem som helst som sätter på datorn? Idag hittade jag cannabiskurvor med personnummer (från ett annat lab.) på en dator med autologin på "mitt" lab. IT-enhetsmannen menade att detta var allvarligt för att det inte gick att se vem som tittade på vad, jag menade att det var allvarligt för att man just kunde titta - vi hade alltså olika "brytpunkter": Vem hade rätt (enligt lag/enligt etik o moral)?
PS. Efter som jAg inte gillar för mycket information på fel ställe gick jag under lunchen till den dataansvariga på det andra labbet och "lekte" datasäkerhetskonsult - en halvtimme senare hade hon lagt in kurvorna under sin rätta plats: Där de inte kan nås via autologin, men väl av personal på alla lab. som då kan spåras via sitt login. DS
Har funderat mycket på det där med integritet inom en IT-stödd sjukvård; Finns det ett självändamål i att allt på alla kliniker är tillgängligt för alla sjukvårdsanställda eller (som ibland blir fallet när dokument sparas fel) för vem som helst som sätter på datorn? Idag hittade jag cannabiskurvor med personnummer (från ett annat lab.) på en dator med autologin på "mitt" lab. IT-enhetsmannen menade att detta var allvarligt för att det inte gick att se vem som tittade på vad, jag menade att det var allvarligt för att man just kunde titta - vi hade alltså olika "brytpunkter": Vem hade rätt (enligt lag/enligt etik o moral)?
PS. Efter som jAg inte gillar för mycket information på fel ställe gick jag under lunchen till den dataansvariga på det andra labbet och "lekte" datasäkerhetskonsult - en halvtimme senare hade hon lagt in kurvorna under sin rätta plats: Där de inte kan nås via autologin, men väl av personal på alla lab. som då kan spåras via sitt login. DS
GÖRA EN TAVLA
Var med elvaåringen på rundvandring på den skola hon ska gå på mellan årskurs 6 till 9. Försatt med tystnads plikt (dvs. inte ställa pinsamma frågor) konstaterade jag att tiden inte hade stått still:
När jag var i de åldrarna fanns längst fram i klassrummet den svarta tavlan. För att skriva på denne användes vit krita. Jag ryser fortfarande vid tanken på hur denna krita kunde gnissla, likt en rovdjursklo mot en sten. Jag ryser också vid minnet av hur glosförhör förrättades genom att man fick ta en kritstump mellan sina svettiga fingrar och på svarta tavlan (läs: inför hela klassen) försöka stava den av läraren angivna glosan rätt. Vid extra pedagogiska tillfällen drog läraren ner filmduken och satte på ett bildband där Pogo Pedagog presenterade.
När jag började på gymnasiet hade vi en lärare som hade som vana att stoppa tavelkritorna i fickan, till följd av detta hade han alltid vita spår som visade tydligt vad som hade pågått. Ögonen sved när han obetänksamt daskade av tavelsudden och den vita kritan gjorde att klassrummet mer liknande slaget vid Lützen.
När jag började högskolan hade den vita tavlan gjort sitt intrång, också den engelska beteckningen: White board. Inget mer taveldamm. Inget mer gnisslande. Gällde bara att välja rätt penna att skriva med. Valde man en permanent blev det inskrivna just permanent. Och hade man glömt att ta upp filmduken (OH-bilder var still going strong) kvittade det vilken penna man valt - kvar blev det skrivna.
Tillbaka till dagens övning: Nu har klassrummen Smart boards. Stora dataskärmar med touchscreen, skrivbara med elektronisk penna. Redovisningar görs med Power Point och Photoshop. Inga filmdukar att inte nå när de ska dras ner, eller dra ner för mycket när man väl når dem. Inga raspiga Pogo Pedagog bildband, där en bandspelare (ofta i andra änden av klassrummet) samtidigt skulle passas. Inte heller någon möjlighet att sno med en krita, för att prova om att äta den verkligen gav heshet och därmed simulerad sjuklighet...
När jag var i de åldrarna fanns längst fram i klassrummet den svarta tavlan. För att skriva på denne användes vit krita. Jag ryser fortfarande vid tanken på hur denna krita kunde gnissla, likt en rovdjursklo mot en sten. Jag ryser också vid minnet av hur glosförhör förrättades genom att man fick ta en kritstump mellan sina svettiga fingrar och på svarta tavlan (läs: inför hela klassen) försöka stava den av läraren angivna glosan rätt. Vid extra pedagogiska tillfällen drog läraren ner filmduken och satte på ett bildband där Pogo Pedagog presenterade.
När jag började på gymnasiet hade vi en lärare som hade som vana att stoppa tavelkritorna i fickan, till följd av detta hade han alltid vita spår som visade tydligt vad som hade pågått. Ögonen sved när han obetänksamt daskade av tavelsudden och den vita kritan gjorde att klassrummet mer liknande slaget vid Lützen.
När jag började högskolan hade den vita tavlan gjort sitt intrång, också den engelska beteckningen: White board. Inget mer taveldamm. Inget mer gnisslande. Gällde bara att välja rätt penna att skriva med. Valde man en permanent blev det inskrivna just permanent. Och hade man glömt att ta upp filmduken (OH-bilder var still going strong) kvittade det vilken penna man valt - kvar blev det skrivna.
Tillbaka till dagens övning: Nu har klassrummen Smart boards. Stora dataskärmar med touchscreen, skrivbara med elektronisk penna. Redovisningar görs med Power Point och Photoshop. Inga filmdukar att inte nå när de ska dras ner, eller dra ner för mycket när man väl når dem. Inga raspiga Pogo Pedagog bildband, där en bandspelare (ofta i andra änden av klassrummet) samtidigt skulle passas. Inte heller någon möjlighet att sno med en krita, för att prova om att äta den verkligen gav heshet och därmed simulerad sjuklighet...
FRAMTIDSVISIONER
"Undrar hur långt tekniken har gått om femtio år", funderade tonåringen. "Jag vet vad jag skulle vilja uppfinna..", funderade han vidare. Den ömma modern såg framför sig en teknisk uppfinning, som kanske inte skapade världsfred, men åtminstone rent vatten till alla (som iof skulle vara en uppfinning som skulle förhindra vissa kommande konflikter). Då: PANG, sprack den storslagna bubblan: "...jag skulle uppfinna en apparat som tog ut den rena disken ur diskmaskinen och satte in den skitiga!".
Fast efter att ha röjt efter en vattenläcka (golvet ska bort i hallen där alla skor finns och arbetshallen där alla papper finns), kan jag också drista mig till framtidsvisioner som inte ligger på nivå till en Nobelpriskanditatur: Jag skulle vilja ha en elektronisk apparat (typ den handscanner som man använder vid självscanning). Genom att plippa med denna apparat på alla inkommande papper, så skulle den tala om pappret är viktigt eller om det kommer vara ok att slänga det genast eller om två veckor. Så slipper man alla om-uti-fall-att-högar, som ska gås igenom och röjas på en gång.
Men eftersom rent vatten till alla skulle vara den främsta hälsobringarna (och en av de främsta fredsbringarna), så kan min önskan stå till baka för den goda sakens skull...
Fast efter att ha röjt efter en vattenläcka (golvet ska bort i hallen där alla skor finns och arbetshallen där alla papper finns), kan jag också drista mig till framtidsvisioner som inte ligger på nivå till en Nobelpriskanditatur: Jag skulle vilja ha en elektronisk apparat (typ den handscanner som man använder vid självscanning). Genom att plippa med denna apparat på alla inkommande papper, så skulle den tala om pappret är viktigt eller om det kommer vara ok att slänga det genast eller om två veckor. Så slipper man alla om-uti-fall-att-högar, som ska gås igenom och röjas på en gång.
Men eftersom rent vatten till alla skulle vara den främsta hälsobringarna (och en av de främsta fredsbringarna), så kan min önskan stå till baka för den goda sakens skull...
