FÖREGÅNGARE
jAg och min kompis P var före vår tid:
När vi var tonåringar på 80-talet och skulle ses på stan, då bestämde vi tid. Iaf på ett ungefär. Vad vi däremot (för det mesta) glömde att bestämma var var.
Idag är ett sådant här beteende helt tidsenligt. Det är bara att ta upp sin mobil, vid den ungefärligt bestämda tidpunkten, och prat-GPS:a sig fram till varandra.
Idag är det en vanlig syn att se en mobilerande person helt plötsligt börja vinka glatt åt en dito person;
"Nu ser jag dig (vink, vink)"
"Och jag ser dig (vink, vink)"
Även om var inte är bestämt, hittar vänner varandra snabbt.
När jag och min kompis P var före vår tid tog det ofta en väldigt lång stund, efter den ungefärliga bestämda tiden, innan vi faktiskt möttes. Men ni kan ge er på att vi vinkade väldigt glatt när vi fick sikte på varandra!
HAY
Tillvaron på nätet är förkortande tillvaro.
Att se tonåringen messa, chatta eller spela spel är som att se honom tala ett annat språk.
Märker själv hur jag allt mer frekvent skriver o, ngt, ngn, oxå, iofs och mkt i mejl. Och i meddelanden på papper. E-samhället kryper liksom ut i "riktiga" världen (itrw).
Även språket berörs av nätets förkortande tillvaro. Lol är ett vedertaget uttryck. Liksom aka.
Med e-samhället har e-språket kommit.
Här en ordlista för hjälp på traven för oss som du.
Bbfn!
I VÄNTANS TIDER
Denna flygplats är riktigt tråkig och inte mycket finns att köpa lite av. Bara storpack godis. Så istället för att gå runt och knuffas med andra som har tråkigt (eller att gå dreglande rundor i bland godishyllorna) beslöt jag mig för att pröva en Sidewalk Express. Stoppade två tior i en automat och fick ut en surfbiljett. Jag kan nu surfa i 1 timme och 3 minuter.
Så just nu står jag på Bromma flygplats och har lite mindre tråkigt.
ATT MIKRA
En artikel i DN förklarar vad det handlar om:
"Den som mikrobloggar skriver ofta och lite, ungefär som i statusfältet på Facebook. Meddelandena, som ofta bara är en mening långa, kan publiceras via nätet eller via SMS. På så sätt kan mikrobloggaren hålla sina läsare uppdaterade dygnet runt.
En mikroblogg handlar mer om dialog än vanliga bloggar. Ofta kommenterar läsarna snabbt, varpå mikrobloggaren svarar. Informationen går i en ständig ström, därav begreppet lifestreaming."
Den första, och mest kända, platsen att mikroblogga (mikra?) på är http://www.twitter.com/ . Enligt skaparna är tanken med tjänsten att ge svar på en enkel fråga: Vad gör du? Vilket man då ska tala om (och låta vänner, bekanta, arbetskamrater osv. kommentera) så ofta som möjligt.
Det är som en modern nivå av den franske matematikern, filosofen, vetenskapsmannen och juristen René Descartes (1596-1650) mest berömda filosofiska ståndpunkt: "Jag tänker, alltså finns jag". Idag snarare: Alla ser att jag tänker, alltså finns jag väldigt mycket.
Vi som inte hinner mikra (annat än vår lunchlåda) och inte heller har tid att kommentera andras mikranden (annat än arbetskamratens lunch som ser mycket godare ut än min) finns vi då mindre? Liksom man utifrån original filosofin kunde undra om en bananfluga verkligen fanns, för en bananfluga tänker den? Eller? Är en bananfluga tillräckligt medveten för att det ska godkännas som tillräckligt tänk för att finnas (måste det ju för uppenbarligen finns den)? Hm.
Hade jag haft en mikroblogg hade där nu stått:
Börjar bli surrig.
Jag är inte en bananfluga, alltså är jag trött.
Går och lägger mig!
PÅ ÅTERSEENDE
Att hitta gamla bekanta på facebook går mycket lättare om de bekanta har mindre vanliga namn. Det underlättar också om man har lagt ut en profilbild och om denna profilbild någorlunda överensstämmer med originalet - helst som det såg ut i 1990. Jag kommer nämligen på mig själv att leta efter profilbilder på 19-åringar; Det är ju så bilden i min hjärna ser ut på mina humana kamrater, som tillsammans med mig skrev "Carpe diem" och målade blommor på skolans dörrar med grisskär sprejfärg (förfasa icke: Skolan skulle ändå rustas upp, dessutom blev entrén mycket mer inbjudande)...
PS. Ja, jag vet att det finns firmor som både har koll på de flesta och dessutom ordnar själva återträffen. Men det är ju inte lika mycket sport och skulle framför allt förstöra denna möjlighet att utforska e-världens kontaktmöjligheter. DS
