franhartillhit

Ja, det finns något som heter namndyslexi. Precis som man kan ha dyslexi och dyskalkyli, dvs. läs- och skrivsvårigheter resp. siffersvårigheter - så kan man ha svårt att koppla ihop ett specifikt ansikte med ett specifikt namn. Det är dessutom inget konstigt rent fysiologiskt: I hjärnan sparas nämligen minnet av ett ansikte och minnet av ett namn på två olika ställen. Och på en namndyslektiker fungerar inte kopplingen mellan dessa minnesresarvoarer ordentligt.

Ja, det finns något som heter namndyslexi. Fråga mig jag vet. Jag är namndyslektiker, vilket alla i min omgivning nog är ganska medvetna om. Jag är helt hopplös på att komma ihåg namn. Å andra sidan är jag helt suverän på att komma ihåg allt annat som har med en visst ansikte att göra - som var det jobbar med, vilka det känner, vad det bor, vad det har gjort och vad barnen heter (!). Så ofta får den som frågar efter en person svar typ: "Du vet A:s pappa, han som brukar ha röd slips och bor i det där vita huset med rosa blommer i rabatten."

Ja, det finns något som heter namndyslexi. Det handlar inte alls om att vara nonchalant eller att inte bry sig om andra människor, som jag har stött på teorier om. Det är bara så att det går bara inte att komma på namn. Även om man försöker krympa ihop huvudet, så att kopplingen mellan ansikte och namn inte behöver bli så lång. Tack och lov använder sig många organisationer och företag av en e-tjänst, som e-inkluderar även oss namndyslektiker: De har BÅDE namn och bild i kontaktuppgifterna. De har alltså skapat kopplingen, vi namndyslektiker inte har, åt oss. Så nu kan även jag svara med namn när någon undrar: "Vet du någon bra tjänsteman som kan svara på denna fråga?". Det är bara att leta reda på bilden av det ansikte jag får upp i huvudet och mejla vidare kontaktuppgifterna bredvid! Vilket ju är helt suveränt, för mejlservern bara returnerar mina mejl av typen: mannenmedrödaslipsensomjobbarpå[email protected], adamochevasmormorsombrötbenetförraå[email protected] och [email protected].