STENÅLDERS MAMMAN
Inget som har med e-tjänster att göra, men gott och väl ett exempel på hur svårt det kan vara att förstå sig på nymodigheter:
Skulle handla jeans åt tonåringen (börjar misstänka att han går och nallar gödningsmedel). Gick till den affär som saluför sig som jeans-specialist. Går nämligen inte att hitta jeans i vilken affär som helst för smala tonåringar med långa ben. Bad den unga expediten visa mig ett par vanliga, billiga (eftersom de säkert kommer att vara för små inom en månad) jeans. Med bistånd av en lika ung expedita tog han fram ett par för 1.000 (ett tusen) kronor. Mitt uppmärksamma öga såg att de verkade vara vävfel på några ställen, så att det börjat gå hål. Så mamman-som-inte-förstår-sig-på-nymodigheter utbrister: "De är ju sönder, då borde man ju få rabatt!".
Den unga expeditan ler medlidande och den lika unga expediten säger med en illa dold suck: "De ska vara så..."
PS. Eftersom det inte gick att få stenålders mamman att förstå sig på nymodigheter, gick hon hem med ett par alldeles vanliga jeans för 399:-. Jeans som tonåringen får slita alldeles själv på det gamla hederliga viset (om han nu hinner det innan de är för korta). Ds
FÖRVAR(N)ING
Fick en föredragning om informationssäkerhet härom dagen.
Som jag tidigare skrivit om rekommenderas inte att lagra känslig information på hårddiskar. Helst ska känslig information lagras på en central server. Det har också fördelen att man kan bestämma vem som kan komma åt informationenen och vilka delar av den.
Som temporära lösningar (här betonade föredragaren just temporär) fick extern hårddisk grönt ljus (ifall de, när de inte användes, förvarades inlåsta). Gult ljus (har börjar det bli vanskligt) fick CD-ROM skivor, nackdelen med dem (förutom att det blir många enheter att förvara säkert) är att när man lagrar på dem så mellanlagrar man oftast på datorn. Risken är alltså att det ändå är kvar känslig information på hårddisken. Men vanskligast av allt var, enligt föredragaren, USB-minnet. Denna, som jag tycker smidiga minnessticka, fick rött ljus!
Ja, ja vi har väl alla läst om personen som glömde minnesstickan med militära hemligheter på en offentlig biblioteksdator. Tydligen var han inte den enda. Den enda som glömt en minnessticka på en biblioteksdator. Jag blir svettig av bara tanken på att tappa mitt minne. Där har jag många timmars arbete. Jag brukar mejla viktiga dokument till mig själv, så att de placeras på en extern server. Eller så lägger jag dem på något lärsystems server. Problemet är bara att komma ihåg var de ligger och vilket lösenord som går till vad. Undrar hur säkert det är att skriva ner lösenorden längst bak i fickkalendern?
Som jag tidigare skrivit om rekommenderas inte att lagra känslig information på hårddiskar. Helst ska känslig information lagras på en central server. Det har också fördelen att man kan bestämma vem som kan komma åt informationenen och vilka delar av den.
Som temporära lösningar (här betonade föredragaren just temporär) fick extern hårddisk grönt ljus (ifall de, när de inte användes, förvarades inlåsta). Gult ljus (har börjar det bli vanskligt) fick CD-ROM skivor, nackdelen med dem (förutom att det blir många enheter att förvara säkert) är att när man lagrar på dem så mellanlagrar man oftast på datorn. Risken är alltså att det ändå är kvar känslig information på hårddisken. Men vanskligast av allt var, enligt föredragaren, USB-minnet. Denna, som jag tycker smidiga minnessticka, fick rött ljus!
Ja, ja vi har väl alla läst om personen som glömde minnesstickan med militära hemligheter på en offentlig biblioteksdator. Tydligen var han inte den enda. Den enda som glömt en minnessticka på en biblioteksdator. Jag blir svettig av bara tanken på att tappa mitt minne. Där har jag många timmars arbete. Jag brukar mejla viktiga dokument till mig själv, så att de placeras på en extern server. Eller så lägger jag dem på något lärsystems server. Problemet är bara att komma ihåg var de ligger och vilket lösenord som går till vad. Undrar hur säkert det är att skriva ner lösenorden längst bak i fickkalendern?
STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD
Så här skrivandes mitt i natten kom jag att undra, om man verkligen kunde sitta så här skrivandes mitt i natten förr; När gåspennorna fanns var det nog möjligt i alla fall så länge ljuset varade (är det därifrån ljushuvud kommer?). Förresten bodde man nog inte så mycket i lägenheter då. Men det gjorde man mer och mer på 1900-talet, när skrivmaskinerna kom mer och mer. Och då var de inte elektriska, men väldigt högljutt smattrande. Och det var dom jag undrade om man kunda sitta så här skrivandes med mitt i natten...
MÖTESTEKNIK
Så var det höst. Om inte annat märks det på alla föräldramöten.
Med fler än ett barn, har erfarenheten visat, att sannolikheten är stor att två av barnens föräldramöten sker samtidigt. Allra knepigast är det när man förväntas vara på två olika skolor mellan exakt samma tidsintervall.
När jag jobbade vid landstingets kansli hade jag tillgång till ett bilbokningssystem via intranätet. Denna e-tjänst gjorde det möjligt att boka upp en bil eller se om bilen var upptagen just när man hade tänkt behöva den. Funderade på om inte något liknande borde finnas för kommunens skolor; Tillgång till de andra skolornas (iaf inom rektorsområdet) grovplanering och möjlighet att själv lägga in exempelvis när man tänkt ha föräldramöten - så slapp föräldrar runt om i kommunen fundera på om de skulle klona sig.
Fast krocken mellan storasysters och lillebrors föräldramöten (ja, sannolikheten slog till i år igen) skulle kunna ha undvikits, utan att en enda dator eller mobil hade behövts sättas på: Det hade räckt med vanlig hederlig muntlig kommunikation. De har nämligen klassrummen bredvid varandra...
PS. Skulle tacksamt ta emot SMS med påminnelse om föräldramöte, liksom man kan få SMS med påminnelse om tandläkartid. DS
Med fler än ett barn, har erfarenheten visat, att sannolikheten är stor att två av barnens föräldramöten sker samtidigt. Allra knepigast är det när man förväntas vara på två olika skolor mellan exakt samma tidsintervall.
När jag jobbade vid landstingets kansli hade jag tillgång till ett bilbokningssystem via intranätet. Denna e-tjänst gjorde det möjligt att boka upp en bil eller se om bilen var upptagen just när man hade tänkt behöva den. Funderade på om inte något liknande borde finnas för kommunens skolor; Tillgång till de andra skolornas (iaf inom rektorsområdet) grovplanering och möjlighet att själv lägga in exempelvis när man tänkt ha föräldramöten - så slapp föräldrar runt om i kommunen fundera på om de skulle klona sig.
Fast krocken mellan storasysters och lillebrors föräldramöten (ja, sannolikheten slog till i år igen) skulle kunna ha undvikits, utan att en enda dator eller mobil hade behövts sättas på: Det hade räckt med vanlig hederlig muntlig kommunikation. De har nämligen klassrummen bredvid varandra...
PS. Skulle tacksamt ta emot SMS med påminnelse om föräldramöte, liksom man kan få SMS med påminnelse om tandläkartid. DS
MESSING
Just nu funderar jag runt "internationell hälsokommunikation" kopplat till informations- och kommunikations teknologi (IKT) - vilket är tänkt ska vara inriktningen på min uppsats.
Läste en intressant artikel (Information Communication Technology: Mobile Phones Keep Women With HIV in Contact With Care) här finns exempel för hur mobilen kan användas främjande: På Filippinerna en hotline där man via SMS kan ställa frågor runt sexualhälsa och HIV, i Sydafrika kan man få SMS som påminner om att ta TB-medicin (istället för att komma dagligen till en sjukvårdsinrättning för att ta sin medicin, dvs. Direct Observed Treatment, DOT), i England finns möjlighet att på liknande sätt prenumerera på p-piller-påminnelse.
Är nu nyfiken på vilka hälsomöjligheter via SMS som finns i Sverige (förutom påminnelse av tandläkartid). En tanke som slog mig var: Varför inte utveckla en tjänst där man kan prenumera (billigt/helst gratis) på hälsotips via SMS - det ska då finnas möjlighet att välja språk. Skulle kunna vara en del av sjukvårdsrådgivningen.se.
Läste en intressant artikel (Information Communication Technology: Mobile Phones Keep Women With HIV in Contact With Care) här finns exempel för hur mobilen kan användas främjande: På Filippinerna en hotline där man via SMS kan ställa frågor runt sexualhälsa och HIV, i Sydafrika kan man få SMS som påminner om att ta TB-medicin (istället för att komma dagligen till en sjukvårdsinrättning för att ta sin medicin, dvs. Direct Observed Treatment, DOT), i England finns möjlighet att på liknande sätt prenumerera på p-piller-påminnelse.
Är nu nyfiken på vilka hälsomöjligheter via SMS som finns i Sverige (förutom påminnelse av tandläkartid). En tanke som slog mig var: Varför inte utveckla en tjänst där man kan prenumera (billigt/helst gratis) på hälsotips via SMS - det ska då finnas möjlighet att välja språk. Skulle kunna vara en del av sjukvårdsrådgivningen.se.
INFORMATIONSFLÖDE
Det har blivit enklare på snart 10 år. Enklare att söka och få fram vetenskapliga artiklar.
När jag skrev mitt examensarbete 1999 fanns det visserligen bra databaser, men att hitta fulltext artiklar på nätet var inte det lättaste. Istället fick man gå med en beställningslista till högskolans vänliga vikarie. Att beställa artiklar var en hög kostnad för biblioteket: Så det fanns ett max antal artiklar man fick beställa gratis och då helst inte från kostsamma tidsskrifter.
Idag, med ambitionen att skriva ytterligare en uppsats, är fulltext-möjligheterna på nätet rikliga. Att beställa artiklar via biblioteket ett undantag. Så antalet artiklar med full möjlighet att ta till sig har ökat (och snabbats upp). Jag hoppas också att min förmåga att bedömma deras vetenskapliga kvalitetet också har det...
THE PLANE IS ESTIMATED TO LAND
Så ska då äntligen mannen komma hem från utlandet!
Eftersom det är både billigare och smidigare att ta tåget från den närmaste internationella flygplatsen till hemstaden, är detta ett lättvalt alternativ. Men för att kunna veta när vi ska möta upp vid tågstationen här hemma, är det ju bra att veta om flyget landar i tid. Det har även de på Kastrup insett:
Så som boende i Danmark och Sverige erbjuds man att få SMS (utan kostnad!): Om planet blir försenat och när det landar. Jag skrev upp mig på dessa e-tjänster med en hastighet som skulle gjort vilken bredbandsleverantör som helst grön av avund.
Det går också att få SMS när bagaget har kommit - men sitt bagage får mannen hålla reda på själv...
Eftersom det är både billigare och smidigare att ta tåget från den närmaste internationella flygplatsen till hemstaden, är detta ett lättvalt alternativ. Men för att kunna veta när vi ska möta upp vid tågstationen här hemma, är det ju bra att veta om flyget landar i tid. Det har även de på Kastrup insett:
Så som boende i Danmark och Sverige erbjuds man att få SMS (utan kostnad!): Om planet blir försenat och när det landar. Jag skrev upp mig på dessa e-tjänster med en hastighet som skulle gjort vilken bredbandsleverantör som helst grön av avund.
Det går också att få SMS när bagaget har kommit - men sitt bagage får mannen hålla reda på själv...
EN BLÖDIG MAMMAS BÖN
Så var det dags igen för det årliga skolfotograferandet. Nytt för i år var att man kunde beställa hem för påseende via en kod på internet. En papperslapp mindre att hålla reda på. Men inte blir det färre fotografier i påseende påsen för det.
Ja, jag vet att man bara behöver behålla de foton man vill. Men jag har ju så svårt att kasta bilder på mina barn. Man vet ju inte var de hamnar sedan. Och även om fotografierna strimlas känner jag mig inte bekväm med det heller - känns lite som om det är mina barn in persona som hamnar på sophögen.
Så var det dags igen att fylla på förrådet med en massa kort på sina fina ungar. Och att tömma plånboken. Och se till att skolfotofirmorna tjänar fina slantar på sina (psykiskt) tvingande paketerbjudanden. Så nu kommer en bön från en blödig mamma:
Snälla skolfotofirmor, när ni nu har upptäkt finnessen med e-tjänster:
Upptäck dem lite till!
Ge mig en idiotsäker kod så jag kan komma till er sida på internet och titta på hur fotot (lägg märke till singularet) på mina barn ser ut. Och låt mig sedan (via en ytterligare e-tjänst ) i lugn och ro beställa just precis så många kort jag själv (inte ni) känner att jag behöver.
Ja, jag vet att man bara behöver behålla de foton man vill. Men jag har ju så svårt att kasta bilder på mina barn. Man vet ju inte var de hamnar sedan. Och även om fotografierna strimlas känner jag mig inte bekväm med det heller - känns lite som om det är mina barn in persona som hamnar på sophögen.
Så var det dags igen att fylla på förrådet med en massa kort på sina fina ungar. Och att tömma plånboken. Och se till att skolfotofirmorna tjänar fina slantar på sina (psykiskt) tvingande paketerbjudanden. Så nu kommer en bön från en blödig mamma:
Snälla skolfotofirmor, när ni nu har upptäkt finnessen med e-tjänster:
Upptäck dem lite till!
Ge mig en idiotsäker kod så jag kan komma till er sida på internet och titta på hur fotot (lägg märke till singularet) på mina barn ser ut. Och låt mig sedan (via en ytterligare e-tjänst ) i lugn och ro beställa just precis så många kort jag själv (inte ni) känner att jag behöver.
FAR OCH FLYG
Nu har jag varit och farit och flugit igen.
Rent teoretiskt finns möjligheten att hanteringen runt en flygresa skulle kunna ske helt elektroniskt:
- Biljett bokas via e-tjänst på internet
- Bekräftelse, med bokningsreferens, skickas till den resandes e-post
- Den resande checkar in via internet
- Den resande kommer till flygplatsen (utan handbagage) och behöver bara dra sitt visakort (som biljetten har kopplats till).
Mao: Inte en enda papperslapp behövs och inte en enda synlig inblandning av personal (säkerhetskontrollen avsevärt borträknad).
Men så kommer vi till praktiken:
När jag ska fara och flyga måste jag boka via resebyrå. Det är jag tacksam för! För en mer vill-veta-alla-alternativ-kund än jag finns inte. Sen när alla alternativ är presenterade behövs ju överläggas (med ens överjag) om miljövänlighet, prisklass (man vill ju inte slösa med statens pengar) och så ska ju tiderna passa med ens vanliga liv som fyra barnsmamma med aktiva barn. Kan säga att jag skulle orsakat systemkrasch om alla mina ångringar och "nej, förresten" skedde elektroniskt. Elektronisk biljettbokning och jag funkar inte ihop. Så redan här har det helelektroniska stuket stukats.
Väl framme på flygplatsen (läs klockan 6 på morgonen) kommer man på att: "Just det, det är ju smidigare att checka in på nätet - men oj, det kom jag ju inte ihåg." Hm. Bara att ställa sig i kön till in checkningsboxarna. Vid dessa boxar står alltid någon som har som arbetsuppgift att hjälpa vid behov. Det är ju bra, men jag blir nervös att ha någon över axeln vilket inte är en bra kombination med att klockan är tidig och inget kaffe finns i mitt system: Naturligtvis touchar mitt finger fel ikon på touch screenen, vilket resulterar i att mänsklig inblandning raskt sker.
Men att dra visakortet som bevis på att jag checkat in ska jag väl klara? Jo, det klarar jag. Men har man glömt att säga till resebyrån att biljetten ska kopplas till kortet, är det bara att vända till flygplatspersonalen; Återigen mänsklig inblanding för att hjälpa en smått förvirrade kvinna i morgonens dimma.
Kan konstatera att: Resandehanteringen, även om det rent teoretiskt skulle kunna fixas helt elektroniskt, behöver i praktiken mänsklig närvaro.
Rent teoretiskt finns möjligheten att hanteringen runt en flygresa skulle kunna ske helt elektroniskt:
- Biljett bokas via e-tjänst på internet
- Bekräftelse, med bokningsreferens, skickas till den resandes e-post
- Den resande checkar in via internet
- Den resande kommer till flygplatsen (utan handbagage) och behöver bara dra sitt visakort (som biljetten har kopplats till).
Mao: Inte en enda papperslapp behövs och inte en enda synlig inblandning av personal (säkerhetskontrollen avsevärt borträknad).
Men så kommer vi till praktiken:
När jag ska fara och flyga måste jag boka via resebyrå. Det är jag tacksam för! För en mer vill-veta-alla-alternativ-kund än jag finns inte. Sen när alla alternativ är presenterade behövs ju överläggas (med ens överjag) om miljövänlighet, prisklass (man vill ju inte slösa med statens pengar) och så ska ju tiderna passa med ens vanliga liv som fyra barnsmamma med aktiva barn. Kan säga att jag skulle orsakat systemkrasch om alla mina ångringar och "nej, förresten" skedde elektroniskt. Elektronisk biljettbokning och jag funkar inte ihop. Så redan här har det helelektroniska stuket stukats.
Väl framme på flygplatsen (läs klockan 6 på morgonen) kommer man på att: "Just det, det är ju smidigare att checka in på nätet - men oj, det kom jag ju inte ihåg." Hm. Bara att ställa sig i kön till in checkningsboxarna. Vid dessa boxar står alltid någon som har som arbetsuppgift att hjälpa vid behov. Det är ju bra, men jag blir nervös att ha någon över axeln vilket inte är en bra kombination med att klockan är tidig och inget kaffe finns i mitt system: Naturligtvis touchar mitt finger fel ikon på touch screenen, vilket resulterar i att mänsklig inblandning raskt sker.
Men att dra visakortet som bevis på att jag checkat in ska jag väl klara? Jo, det klarar jag. Men har man glömt att säga till resebyrån att biljetten ska kopplas till kortet, är det bara att vända till flygplatspersonalen; Återigen mänsklig inblanding för att hjälpa en smått förvirrade kvinna i morgonens dimma.
Kan konstatera att: Resandehanteringen, även om det rent teoretiskt skulle kunna fixas helt elektroniskt, behöver i praktiken mänsklig närvaro.
