FÖRVAR(N)ING
Fick en föredragning om informationssäkerhet härom dagen.
Som jag tidigare skrivit om rekommenderas inte att lagra känslig information på hårddiskar. Helst ska känslig information lagras på en central server. Det har också fördelen att man kan bestämma vem som kan komma åt informationenen och vilka delar av den.
Som temporära lösningar (här betonade föredragaren just temporär) fick extern hårddisk grönt ljus (ifall de, när de inte användes, förvarades inlåsta). Gult ljus (har börjar det bli vanskligt) fick CD-ROM skivor, nackdelen med dem (förutom att det blir många enheter att förvara säkert) är att när man lagrar på dem så mellanlagrar man oftast på datorn. Risken är alltså att det ändå är kvar känslig information på hårddisken. Men vanskligast av allt var, enligt föredragaren, USB-minnet. Denna, som jag tycker smidiga minnessticka, fick rött ljus!
Ja, ja vi har väl alla läst om personen som glömde minnesstickan med militära hemligheter på en offentlig biblioteksdator. Tydligen var han inte den enda. Den enda som glömt en minnessticka på en biblioteksdator. Jag blir svettig av bara tanken på att tappa mitt minne. Där har jag många timmars arbete. Jag brukar mejla viktiga dokument till mig själv, så att de placeras på en extern server. Eller så lägger jag dem på något lärsystems server. Problemet är bara att komma ihåg var de ligger och vilket lösenord som går till vad. Undrar hur säkert det är att skriva ner lösenorden längst bak i fickkalendern?
Som jag tidigare skrivit om rekommenderas inte att lagra känslig information på hårddiskar. Helst ska känslig information lagras på en central server. Det har också fördelen att man kan bestämma vem som kan komma åt informationenen och vilka delar av den.
Som temporära lösningar (här betonade föredragaren just temporär) fick extern hårddisk grönt ljus (ifall de, när de inte användes, förvarades inlåsta). Gult ljus (har börjar det bli vanskligt) fick CD-ROM skivor, nackdelen med dem (förutom att det blir många enheter att förvara säkert) är att när man lagrar på dem så mellanlagrar man oftast på datorn. Risken är alltså att det ändå är kvar känslig information på hårddisken. Men vanskligast av allt var, enligt föredragaren, USB-minnet. Denna, som jag tycker smidiga minnessticka, fick rött ljus!
Ja, ja vi har väl alla läst om personen som glömde minnesstickan med militära hemligheter på en offentlig biblioteksdator. Tydligen var han inte den enda. Den enda som glömt en minnessticka på en biblioteksdator. Jag blir svettig av bara tanken på att tappa mitt minne. Där har jag många timmars arbete. Jag brukar mejla viktiga dokument till mig själv, så att de placeras på en extern server. Eller så lägger jag dem på något lärsystems server. Problemet är bara att komma ihåg var de ligger och vilket lösenord som går till vad. Undrar hur säkert det är att skriva ner lösenorden längst bak i fickkalendern?
Kommentarer
Trackback
