KOMMUNIKATION
En av uppgifterna i denna kurs, denna resa, "handlar om att göra en presentation för en oengagerad och okunnig publik för att väcka deras intresse om web 2.0 i e-gov." Vi ska alltså kommunicera.
Det kan ju verka lätt när vi nu har kommunikationswebben 2.0, Men tekniken är ju inte allt. Andra processer ligger bakom det som sker vid mänsklig kommunikation - oavsett med vilket medium kommunikationen sker. Jarlbro beskriver i sin bok Hälsokommunikation - en introduktion (2004) de element som alltid finns med i denna s.k. kommunikationsprocess:
"För det första finns alltid en sändare dvs. någon som vill säga något.
För det andra finns det ett budskap som sändaren sänder via ett medium.
För det tredje finns det en eller flera mottagare som reagerar på meddelandet,
dvs. kommunikationsprocessen ger någon form av effekt.
Mottagarens reaktion kan gå tillbaka till sändaren och då brukar vi tala om
återkoppling eller feedback.
Slutligen brukar man ibland även tala om feedforward i samband med en
beskrivning av kommunikationsprocessen.
Feedforward är ett begrepp som helt enkelt innebär att man som sändare
skaffar sig kunskaper om mottagaren innan man börjar kommunicera."
Det gäller alltså att, precis som med hemsidor, tänka igenom syfte och målgrupp. Och också ha fantasi att kunna leva sig in i hur budskapet kan tolkas. Vilka signaler exempelvis en bild sänder ut.
Ett exempel på hur fel det kan bli är valet av omslagsbilder till Sveriges Kommuner och Landstings Årsredovisning 2007. Helt politisk korrekt har man i de tre bilderna som pryder omslaget lyckats få med olika åldrar, olika hudfärger och olika miljöer. MEN den översta (och tydligaste bilden) är en bild av två flickor där den ene viskar i den andras öra. Jag har lärt mig att "den som viskar den ljuger .,.". Så för mig kommunicerar omslaget på ett sådant sätt att årsredovisningens trovärdighet får sig en törn.
Även femåringens tolkar omslagsbilden, med de viskande flickorna, på ett helt annat sätt än sändaren antagligen tänkt sig: "Man får inte viska! Är det här en bok om vad man inte får göra?".
Det kan ju verka lätt när vi nu har kommunikationswebben 2.0, Men tekniken är ju inte allt. Andra processer ligger bakom det som sker vid mänsklig kommunikation - oavsett med vilket medium kommunikationen sker. Jarlbro beskriver i sin bok Hälsokommunikation - en introduktion (2004) de element som alltid finns med i denna s.k. kommunikationsprocess:
"För det första finns alltid en sändare dvs. någon som vill säga något.
För det andra finns det ett budskap som sändaren sänder via ett medium.
För det tredje finns det en eller flera mottagare som reagerar på meddelandet,
dvs. kommunikationsprocessen ger någon form av effekt.
Mottagarens reaktion kan gå tillbaka till sändaren och då brukar vi tala om
återkoppling eller feedback.
Slutligen brukar man ibland även tala om feedforward i samband med en
beskrivning av kommunikationsprocessen.
Feedforward är ett begrepp som helt enkelt innebär att man som sändare
skaffar sig kunskaper om mottagaren innan man börjar kommunicera."
Det gäller alltså att, precis som med hemsidor, tänka igenom syfte och målgrupp. Och också ha fantasi att kunna leva sig in i hur budskapet kan tolkas. Vilka signaler exempelvis en bild sänder ut.
Ett exempel på hur fel det kan bli är valet av omslagsbilder till Sveriges Kommuner och Landstings Årsredovisning 2007. Helt politisk korrekt har man i de tre bilderna som pryder omslaget lyckats få med olika åldrar, olika hudfärger och olika miljöer. MEN den översta (och tydligaste bilden) är en bild av två flickor där den ene viskar i den andras öra. Jag har lärt mig att "den som viskar den ljuger .,.". Så för mig kommunicerar omslaget på ett sådant sätt att årsredovisningens trovärdighet får sig en törn.
Även femåringens tolkar omslagsbilden, med de viskande flickorna, på ett helt annat sätt än sändaren antagligen tänkt sig: "Man får inte viska! Är det här en bok om vad man inte får göra?".
Kommentarer
Trackback
