franhartillhit

Via rörposten kommer hundratals rör med blod till avdelningen för klinisk kemi. Med följer remisser, som talar om vilka analyser som önskas. Dessa remisser (som de flesta avdelningar har registrerat i landstingets datasystem) förs över till labbets datasystem genom manuell inmatning. Där de hämtas upp av analysinstrumenten (eller väljs av den som ska köra provet). De flesta analyser överförs sedan från instrumentet till labbets datasystem, för att när de granskats manuellt och godkännts föras över automatiskt till landstingets datasystem. Svaren kan sedan plockas upp ute på den avdelning som skickade remissen.

Låter kanske enkelt. Men tekniken sköter sig inte själv och i flera steg på vägen behövs mänsklig inblandning. För det första måste identitetskontroll göras, proven ska tas i rätt rör och rören märkas med rätt etikett: Rör utan etikett kastas! Sedan måste proven skickas på rätt sätt: Ja, standardbikarbonat ska skickas på kylkudde och laktat ska sättas i isbad!

Här händer det dagligen att det till laboratoriet kommer rör som måste kastas (patienterna måste stickas igen) för att provet inte är taget i rätt rör eller skickat på rätt sätt. Jag kan förstå att det inte är så lätt att hålla reda på allt - men kan inte låta bli att undra varför inte viktig information som denna når fram!

Dagligen rings det också från avdelningarna att man vill ha reda på provsvar - detta trots att de finns att hämta i landstingets datasystem. Man "kan inte plocka fram det". Kanske inte ens logga in på datorn. Då är det lättare att ringa laboratoriet (som då får mindre tid att analysera), och som ju har ett helt annat system än det ute på avdelningarna och inte vill lära sig avdelningarnas system - för då finns rädslan att man blir en datasupportenhet och inga prover kommer att bli analyserade (fast då behöver avdelningarna ju inte ringa om provsvar för det finns inga).

Datasystemet skulle egentligen kunna vara lika smidigt som rörposten. Men någonstans tryter tryckluften. Det skulle vara lätt att skylla på personalen ute på avdelningarna: "De skulle kunna lära sig om de bara ville!". Men är det verkligen i den änden man ska börja? Ska man inte börja med att skapa användar- och tidsvänliga system?:

Varför behöver man till exempel logga in för att komma åt en provtagningsguide? Skulle inte en sådan sida komma upp automatiskt istället för rutan med "tryck alt-ctrl-delete för att logga in" (redan där en barriär)?
Givetvis måste patientrelaterad information säkras ur integritetshänseende, men det betyder inte att den måste vara krånglig att komma åt för den som är behörig.
Och för (patient)säkerhetens skull, borde de inte finnas en ren data-supportjour (som inte samtidigt behövde analysera, men gärna med datakunniga sjukvårdskunniga).

Ska människan anpassas efter systemet eller systemet efter människan?