franhartillhit

Fortfarande finns de som oroar sig för att internet ska göra oss kontaktlösa. Mindre benägna att mötas och samtala.

Men är det inte så att i samtalet sker mötet? Och ett samtal behöver väl inte alltid ske i det att vi står öga mot öga och omedelbart reagerar och ger respons på det den andre sänder ut (vi kommunicerar ju minst lika mycket med kroppsspråk som med munspråk). Ett samtal kan också ske genom väl avvägda ord i ett mejl (vi kommunicerar ju minst lika mycket mellan raderna som på dem), ett mejl som vår samtalspartner reagerar och ger respons på. Genom att delge vår status på facebook samtalar vi med de vi addat (ett sätt att välja samtalspartners). 

Fortfarande finns de som oroar sig för att internet ska göra oss kontaktlösa.

När mormor/farmor levde brukade vi kusiner med kärleksfull skämtsamhet kalla henne för sambandscentralen; Genom att ringa runt till sina barn och sedemera barnbarn höll hon oss ständigt á jour om vad som pågick i klanen. När hon dog, dog också uppdateringarna.

Så upptäckte vi facebook: Nu håller vi kusiner oss uppdaterade på varandras göranden igen. Åter igen har vi koll på vad som pågår i klanen. Åter igen har vi vi koll på födelsedagar. Vi har hittat vår nya sambandscentral. Vi är inte längre kontaktlösa!