franhartillhit

Så kommer man hem. Hallen som var (hyfsat) städad är av någon underlig anledning full av papper. Papper vid namn reklamblad. Och där gömt längst in i högen en räkning (erfarenheten har lärt mig att gräva djupt). Har haft en skylt på brevlådan för att slippa att drunkna i reklamblad, som ändå hamnar rakt i pappersinsamlingen. Men efter flytten (för typ fem år sedan) har ingen kommit upp på den nya lägenhetsdörren. Tänkte att bostadsbolaget kanske skulle sätta våra efternamn i rätt ordning först (både mannen och jag har dubbelnamn), men eftersom de ännu inte fixat till det och posten ändå (för det mesta) kommer rätt får vi väl vara omvända på dörren. Och det börjar sannerligen bli dags för en ny skylt för att undanbedja sig reklam på ytterdörren. Allt för många trän har offrat livet för min slöhet.

För att få lite inspiration (lite unik vill man ju vara) googlade jag "Ingen reklam tack" och fick bla. upp nedanstående skyltanden av Skylten:

Traditionalisten kan hämta inspiration HÄR, medan humoristen  HÄR. Samtliga bedes att inte skriva ut mer än ett exemplar av skylt (tänk på miljön).

Under tiden ska jag fundera på hur jag ska kunna fästa en "Ingen reklam tack"-skylt på mina e-postlådor...

Har tappat rösten. Väldigt frustrerande. Det går ju inte att alla i familjen går runt med en dator, så att de skulle kunna läsa mina chatt-meddelanden. Som surrogat hittade jag denna video på nätet, så att de ändå inte blir utan tjat-meddelanden:



 

Har nu kommit på ytterligare ett skäl för att e-handla julklappar (förutom att kanske, kanske minimera risken för allehanda smittor):

Igår gåendes på väg från jobbet kom jag på att jag nog skulle komplettera matförrådet lite (har en tonåring hemma som går under namnet "Stora Glufsen"). När jag går där med varukorgen och en kasse med diverse, kommer jag på att jag nog ska ta och köpa en sista julklapp också.

Där högst upp på en hylla finns ett set med en tillbringare och sex dricksglas. Setet var av glas. Ett objekt att ta en närmare titt på, tänkte jag, och sträckte mig efter asken setet låg i: Utan att ställa ner vare sig varukorgen eller kassen med diverse. Detta insåg jag försent inte var smart ett dugg. Frigoliten som setet låg i såg stabil ut. Men oj, vad skenet kan bedra! Ritch var frigoliten sönder. Krasch låg två föredetta glas på golvet...
 
Skamset gick jag fram till expediten. Folket i kön log medlidande och jag köpte setet ändå. Ett set med en tillbringare och fyra dricksglas. Det var då jag tänkte att om jag e-handlat skulle nog inte ett glas (eller två) gått sönder. För jag vill ju tro att företagen och posten är mindre klantiga än jag....

E-recept är en väldigt bra e-tjänst.

Då menar jag  inte e-recepten på läkemedel som läkaren skickar till apoteket, så man inte behöver slarva bort den gula papperslappen. Detta är visserligen en alldeles utomordentlig e-tjänst. Särskilt då den kan kopplas till en "egen" sida på apotekets hemsida så att man kan kolla om det exempelvis är dax att ringa och få läkaren/barnmorskan att skicka ett e-recept. På så sätt undviks glapp i pillerhanteringen.

E-recept är alltså en väldigt bra e-tjänst.

Då menar jag framför allt möjligheten att leta upp recept på mat via internet. Det är särskilt bra så här till jul, eftersom receptboken (där jag en gång ordentligt skrev ner alla julrecept) tenderar att försvinna från en jul till en annan. Ofta försvinner den när julstressen satt sina klor så ordentligt i en att man inte kan komma ihåg annat än att man inte kommer ihåg var receptboken är. Då är det tur att sidor som exempelvis arla.se finns. På så sätt undviks glapp i julmatshanteringen.

Om det är så att ett gott skratt förlänger livet, så är livsförlängning något man kan hitta på internet. Själv snubblade jag över nedanstående underbara blogginlägg:

ORDLISTA FÖR FÖRÄLDRAR

Nu undrar jag bara HUR ett gott skratt förlänger livet?! Genom att man dör senare än man annars skulle ha gjort (lever då de som sällan skrattar väldigt kort? Finns det förresten några vetenskapliga studier runt detta?) eller är det kanske rentav är så att man blir yngre - och därmed får längre till ålderdomen (som ju kan ses ur väldigt många perspektiv bl.a. åldersmässig, medicinsk, funktionell)? Hm. Men om man skulle bli yngre skulle det ju kunna vara så att barn egentligen är vuxna om skrattat väldigt mycket... Undrar om det går att hitta svaret på mina frågor på internet?

Detta rop kommer från en väldigt förbannad jAg!

Som det brukas skulle kommunens årliga budgetmöte äga rum sista onsdagen och torsdagen i november. På grund av vissa politiska allianser blev detta datum uppskjutet till att äga rum en månad senare.

Hade sedan länge satt upp en förmiddag i december som tjänstledig för politiska uppdrag. Skulle ha nämndmöte då. Så blev budgeten flyttat dit. Och helt plötsligt skulle jag inte ha nämnd då. Senast i tisdag förra veckan fick jag mejl från sekreteraren i nämnden att mötet var flyttat för att budgeten var planerat till onsdagen...  

Så här tisdag kväll och ska skriva budgetinlägg, går jag in (på kommunens hemsida) för att kolla om budgetmötet skulle äga rum där jag blivit sagd. Då ser jag på att budgeten bara är på torsdag!!!

Åter igen har man ändrat sig (och räknat med att alla har en lika flexibel tillvaro). Tydligen har vanliga brev skickats ut om detta - men inte till mig. Jag (som dagligen kollar min e-post låda) fick nu informationen alldeles för sent för att ändra ledighet. Därav en väldigt förbannat ropandes jAg:

VAD ÄR DET FÖR FEL I ATT INFORMERA MED ELEKTRONISK POST (också)?

Mer på temat "Gammal är äldst":

Barnen är otroligt duktiga på att hantera kontroller till TV-spel (kan lugnt säga att de är ämnen för att bli finmotoriska kirurger hela bunten). Men ge dem ett snöre och be dem hantera det...

Ett vanligt snöre kunde vi ha mycket roligt med när vi var små. Om man knöt ihop det till en cirkel kunde man dels göra egna figurer. dels göra figurer som en kompis kunde "ta" och förvandla till en annan figur.

Elvaåringen, som manövrerar vilken TV-spelskontroll som helst, hade uppenbara problem att manövrera ett snöre. Tur att hon har en stenåldersmamma som tålmodigt kunde lära ut kaffekoppen, som blir eiffeltornet som blir galgen!

Börjar misstänka att mannen har vant sig för mycket med det trådlösa;

Han hade häromdagen införskaffat en bärbar telefon (börjar bli tröttsamt att enbart ha en telefon med ringskiva - när alla myndigheter och företag vill att man ska knappa in på knapptelefonen). Han tyckte att det var konstigt att den inte ringde, när vår gamla, röda gjorde det: "Jag har ju laddat den hela natten".

Felsökningen gick snabbt: Från telefonen dinglade en sladd med en telefonjacks-kontakt i ena änden. Och det är ju inte så att denna tingest, motsvarar dinglet som gör att man kan surfa trådlöst från datorer. Nej, detta dingel skulle på traditionellt vis kopplas in i ett telefonjack.

Tonåringen kopplade in telefonen både med dess elsladd och dess telefonsladd. Men det hjälpte inte. Den uppladdade telefonen saknade batteri. Maken hade alltså laddat luft; så van vid trådlöst att han tror att inte bara telefoni, utan också el funkar på detta sätt....

Fortfarande finns de som oroar sig för att internet ska göra oss kontaktlösa. Mindre benägna att mötas och samtala.

Men är det inte så att i samtalet sker mötet? Och ett samtal behöver väl inte alltid ske i det att vi står öga mot öga och omedelbart reagerar och ger respons på det den andre sänder ut (vi kommunicerar ju minst lika mycket med kroppsspråk som med munspråk). Ett samtal kan också ske genom väl avvägda ord i ett mejl (vi kommunicerar ju minst lika mycket mellan raderna som på dem), ett mejl som vår samtalspartner reagerar och ger respons på. Genom att delge vår status på facebook samtalar vi med de vi addat (ett sätt att välja samtalspartners). 

Fortfarande finns de som oroar sig för att internet ska göra oss kontaktlösa.

När mormor/farmor levde brukade vi kusiner med kärleksfull skämtsamhet kalla henne för sambandscentralen; Genom att ringa runt till sina barn och sedemera barnbarn höll hon oss ständigt á jour om vad som pågick i klanen. När hon dog, dog också uppdateringarna.

Så upptäckte vi facebook: Nu håller vi kusiner oss uppdaterade på varandras göranden igen. Åter igen har vi koll på vad som pågår i klanen. Åter igen har vi vi koll på födelsedagar. Vi har hittat vår nya sambandscentral. Vi är inte längre kontaktlösa!

Så har vinterkräksjukan börjat sina härjningar igen. Var och varannan är förkyld. Och influensan står på tröskeln.

Tvätta händerna noga och laga maten ordentligt är råden som är gängse.
Lättast blir man smittad av att befinna sig i folksamlingar - både genom direkt smitta, men också av att ta på sådant som en otvättad smittad rört:
Tänk att ta en fullsatt buss, trycka på stoppknappen och gå in i det fullsatta varuhuset hållandes i handtaget på en kundvagn....

:P Jag skulle nog vilja ge rådet att handla via internet. Med tanke på smittorisken i det offentliga verkar nämligen e-handel vara det mest hälsosamma!