franhartillhit

Träffade en gammal vän (OBS! Absolut inte gammal som har med ålder att göra, utan gammal som känt väldigt länge). Under en städning av gamla papper hade hon hittat ett brev (sådant som hade frimärke och tog två dagar innan det kom fram). Brevet hade jag skrivit och det handlade om Agne.

Agne var, tyckte jag då, alldeles makalös. Framförallt var jag fasinerad över allt han kunde. Och av hur mycket jag kunde göra med honom...

Det började med att denna kurs startade. En kurs som tar sitt avstamp i webb 2.0, alltså den utveckling av Internets möjligheter som har gjort att vi har gått från att vara besökare till användare.

Sakta började de smyga sig på mig. Alla dessa 2.0:or. På planet fanns begreppet med i en reklamannons, för något helt annat än webbutvecklingen. Vid frukosten skymtar jag en artikel om Folkhemmet 2.0. Och plötsligt lägger jag märke till att smygandet har ersatts av en springande hord av 2.0:or: Jag förföljs av uttryck som Bibliotek 2.0 . Och av ett inlägg i den kulturpolitiska debatten med titeln Kultur 2.0 och av en filosofisk bok med namnet Tro och vetande 2.0....

Med andra ord: Jag är jagad! Jagad 2.0.

När jag satt på Piccadilly line mot Covent Garden kom jag att tänka på affordance, dvs. ett redskap (ex. en ikon på en webbsida) som är så designat så att en användare fattar hur det ska användas, utan att behöva göra slutledningar hur gå till väga;

jAg (som är ökänd för att ha taskigt lokalsinne) lyckades ta mig från planet (som var parkerat så långt bort som det bara gick) till rätt tunnelbana!!! Med bra, tydlig skyltning kunde jag lätt gå rätt i alla irrgångar (det var ju inte precis raka spåret) och nå dit jag ville (rätt tube) och få det jag ville uträttat (att komma in till centrala London). UTAN att på förhand veta någonting om hur Heathrow såg ut eller var organiserat. Och, som sagt, UTAN det minsta lokalsinne (var dessutom mer desorienterad än vanligt eftersom planet hade cirklat runt London fyra-fem gånger innan vi landade). Jag gick inte fel en enda gång! Detta är väl affordans om något?

Och tänker den som utvecklar e-tjänster på samma sätt som den som har utvecklat hitta-rätt-systemet på Heathrow - ja, då har vi kommit långt...

Just hemkommen från London kan jag konstatera att där har de som bestämmer över tunnelbannan fattat precis det som SJ totalt ignorerar:

Tack för ditt mail

Tillgång till internet finns numera på alla X2000 och vår dubbeldäckartåg. Tyvärr är det bara gratis för 1 klass resenärer.

Med vänlig hälsning

SJ AB
Solveig Eriksson

Åkte med SJ härom dan. På resan hade jag släpat med en lånad bärbar. Hade ju hört att det erbjöds trådlöst. Och plugga, istället för att räkna kor, tyckte jag var ett effektivt initiativ.

MEN trådlöst Internet ingår bara för de som åker första klass. Andra klassens resenärer,som jag, är dömda att betala 49 spänn i halvtimmen. Det blev inget surfande för mig.

Medan jag satt där, kände mig ineffektiv och räknade en och annan ko, kunde jag inte låta bli att tänka på de Digitala klyftorna. Dvs. den skillnad som uppstår mellan de som har tillgång till Internet och/eller kunskap om hur det kan användas, och de som inte har tillgång och/eller kunskap.

Kunde krast konstatera att SJ verkligen inte arbetar för att minska de digitala klyftorna...

Härom dan sa jag "U2" inför tonåringens öron. "Vad ska jag nu göra?", blev responsen. Jag ett enda stort frågetecken. Tills jag mindes att tonåringen tillhör förkortningsgenerationen. För honom betyder U2: Du med (you too). För mig är det en av tidernas bästa rockgrupper!

Så därför för att återerövra begreppen och för att inte glömma:

När man ska använda sig av de där e-tjänsterna som är menade att förenkla ens vardag (o företagens), typ internetbanken (eller när man ska skriva 3-4 seriösa sidor om offentliga e-tjänster) är det lätt att hänfalla åt de där e-tjänsterna som egentligen är helt meningslösa och som ger svar på frågor du aldrig trodde du kunde ställa. Det gemensamma med dem är att de är betydligt roligare än att betala räkningar. Istället för att vara tidssparande e-tjänster, är de tidsstjälande (men o så underhållande) björntjänster.

Ska på anställningsintervju som hålls centralt. Vilket betyder över 50 mil från här. Skulle tekniken kunna användas istället för tåget (som ju också är en teknik, men inte den denna kurs handlar om )? Exempelvis Marratech. Alltså en videokonferens. Hm. Kanske om jobbet går ut på att man ska vara i ständig videokonferens. Men... Nej... Det känns ju som om en anställningsintervju är den sortens av tillfällen när det personliga mötet är så centralt att det inte kan rationaliseras bort.

Och så får vi ju inte glömma Murphys lag: Man skulle ju kunna ge sig på att tekniken skulle krångla just när man lyckats med sitt livs bästa formulering av varför man är en tillgång...

Är ledamot i en central politiskt styrd organisation. Organisationen består av flera olika beredningar, med folk från olika delar av Sverige. Det som bereds i beredningarna gå sedan vidare till beslut till styrelsen.

För att underlätta organiseringen (och kanske, kanske uppnå visionen (utopin?) om det papperlösa samhället) har man skapat en plattform för ledamöterna. Här kan man gå in och hämta möteshandlingar, anmäla närvaro, skicka interna meddelanden OCH lätt hitta allas kontaktuppgifter inkl. mejladresser.

Det finns alltså ett bra informations- och kommunikationsverktyg. Men ändå:
Vid sittande bord kom ena sidan med minst tio förslag på ändringar, tillägg och strykningar och den andra med några till av dito slag. Själv valde jag att inte delta i beslutet eftersom det inte fanns en chans att få överblick vad som blev det egentliga slutresultatet. Det gick alltså inte att veta vad som faktiskt blev det som skulle beslutas.

Nästa gång hoppas jag att man använder plattformen: Mejlar ut sina förslag i godtid. Skriver in kommentarer.

Verktyget fanns ju där! Varför inte använda det?

Redan har jag lärt mig något: För att profilen ska synas måste inlägg skrivas.

Som en del i kursen "Elektroniska tjänster" ingår att starta en blogg. Med skräckblandad förtjusning börjar jag härmed resan från stenåldern...