GAMMAL ÄR ÄLDST
Har fått hem min gamla skrivmaskin. Den som jag fick en gång när jag fyllde 7-8 år. Den som är från typ 30-talet. Stor, tung, svart och jätte vacker (se den svarta skrivmaskinen i baneret). Helt otroligt estetiskt tilltalande helt enkelt. Något som inte är lika enkelt att säga om PC:s (vare sig gårdagens eller dagens).
Min gamla fina skrivmaskin (som till och med doftar gammalt) fungerar inte så bra att skriva med. Valsen har hårdnat och färgbandet torkat. Men fortfarande, trots sin aktningsvärda ålder, knattrar det när man snurrar in pappret, ett pling hörs när man är för nära högermarginalen och snällt matas man ner en rad när man trycker i "spaken" för att dra tillbaka till vänstermarginalen. Och det går faktiskt att svagt, svagt ana bokstäver på pappret (även om de mest ser ut som svaga stansmärken).
Säg den PC med över 70 år på nacken, som fortfarande har sina vitala funktioner lika intakta?!
Har fått hem min gamla skrivmaskin. Fick lära mina barn något nytt. Tonåringen, som kan det mesta om datorer hur de ska användas, kunde inte ens sätta in pappret. Först efter fem minuters dråpliga försök lyckades han (skulle blivit en hit på You Tube om jag filmat). Sexåringen förstod inte ens att det skulle vara ett papper i - hon är ju van att pappret finns i en annan maskin än den man skriver på. Nioåringen undrade hur man skulle sudda...
Trots allt fascinerade av att få ut ett resultat, utan en massa elektroniska omvägar, verkar mina barn ha blivit lika förtjusta, i denna vackra svarta skönhet, som jag en gång blev.
Min gamla fina skrivmaskin (som till och med doftar gammalt) fungerar inte så bra att skriva med. Valsen har hårdnat och färgbandet torkat. Men fortfarande, trots sin aktningsvärda ålder, knattrar det när man snurrar in pappret, ett pling hörs när man är för nära högermarginalen och snällt matas man ner en rad när man trycker i "spaken" för att dra tillbaka till vänstermarginalen. Och det går faktiskt att svagt, svagt ana bokstäver på pappret (även om de mest ser ut som svaga stansmärken).
Säg den PC med över 70 år på nacken, som fortfarande har sina vitala funktioner lika intakta?!
Har fått hem min gamla skrivmaskin. Fick lära mina barn något nytt. Tonåringen, som kan det mesta om datorer hur de ska användas, kunde inte ens sätta in pappret. Först efter fem minuters dråpliga försök lyckades han (skulle blivit en hit på You Tube om jag filmat). Sexåringen förstod inte ens att det skulle vara ett papper i - hon är ju van att pappret finns i en annan maskin än den man skriver på. Nioåringen undrade hur man skulle sudda...
Trots allt fascinerade av att få ut ett resultat, utan en massa elektroniska omvägar, verkar mina barn ha blivit lika förtjusta, i denna vackra svarta skönhet, som jag en gång blev.
STÄMPLAD
Igår hade jag lunch hela eftermiddagen. I allafall om man får tro stämpelklockan. För det är väl stämpelklocka man fortfarande säger? Fast den stämpelklocka som sitter på väggen på jobbet mer liknar en uppsatt laptopp än en gammal hederlig analog med rund urtavla. Och inte behöver jag sticka i en kartongbit och höra att jag faktiskt stämplar in och ut.
Nu slår jag bara in min kod och väljer mellan fyra alternativ : 1.Kommer 2.Går 3.Går på rast 4.Slutar rast. Det var att koda in och "stämpla" nummer 4 jag glömde igår. Något som sektionsledaren påpekade. Efter att jag kom ihåg att jag faktiskt tog hela min berättigade 45 minuters lunch, så kunde hon via datorn gå in och lägga in data, så att det också digitalt såg ut som om att jag faktiskt jobbade på eftermiddagen igår.
Undrar hur man gjorde med glömska på de ursprungliga stämpelkortenstid? Satt sektionsledaren och stansade hål för hand då?
Nu slår jag bara in min kod och väljer mellan fyra alternativ : 1.Kommer 2.Går 3.Går på rast 4.Slutar rast. Det var att koda in och "stämpla" nummer 4 jag glömde igår. Något som sektionsledaren påpekade. Efter att jag kom ihåg att jag faktiskt tog hela min berättigade 45 minuters lunch, så kunde hon via datorn gå in och lägga in data, så att det också digitalt såg ut som om att jag faktiskt jobbade på eftermiddagen igår.
Undrar hur man gjorde med glömska på de ursprungliga stämpelkortenstid? Satt sektionsledaren och stansade hål för hand då?
LOL
Papperslapp från rektorer:
"Till vårdnadshavare med barn på xxx-, xxx- och xxxskolan
Viktigt meddelande avseende torsdagens planerade information och förevisning av digitala utvecklingsplaner med skriftliga omdömen.
På grund av tekniska problem, över vilka vi inte kan råda, måste vi tyvärr skjuta upp informationen och förevisningen, enligt ovan, på framtiden.
Vi ber dock att få återkomma med en ny inbjudan så snart detta är möjligt.
Vänligen!"
"Till vårdnadshavare med barn på xxx-, xxx- och xxxskolan
Viktigt meddelande avseende torsdagens planerade information och förevisning av digitala utvecklingsplaner med skriftliga omdömen.
På grund av tekniska problem, över vilka vi inte kan råda, måste vi tyvärr skjuta upp informationen och förevisningen, enligt ovan, på framtiden.
Vi ber dock att få återkomma med en ny inbjudan så snart detta är möjligt.
Vänligen!"
MINNESBETA
Har suttit och jobbat en hel del med statistikprogram på sistonde, Excel och SPSS. Många filer, tabeller och dokument har det blivit. Allt lagrat på USB (minnet med rött ljus, enligt SKL:s datasäkerhetsexperter).
I kväll tog jag mig en stund med all data igen. Detta måste göras på högskolan, eftersom jag inte har SPSS hemma; Satte in minnet, valde data och skapade ytterligare frekvenstabeller.
Sen skynda vidare. Då kommer jag plötsligt ihåg: Jag hade tappat minnet!!! Iaf glömt det.
Tillbaka till högskolan. Springande upp för trapporna. Flåsande in i datasalen:
Pust! Där satt det snällt och väntade på mig där jag lämnade det. Minnet var tillbaka!
Men tala om minnesbeta!!!
I kväll tog jag mig en stund med all data igen. Detta måste göras på högskolan, eftersom jag inte har SPSS hemma; Satte in minnet, valde data och skapade ytterligare frekvenstabeller.
Sen skynda vidare. Då kommer jag plötsligt ihåg: Jag hade tappat minnet!!! Iaf glömt det.
Tillbaka till högskolan. Springande upp för trapporna. Flåsande in i datasalen:
Pust! Där satt det snällt och väntade på mig där jag lämnade det. Minnet var tillbaka!
Men tala om minnesbeta!!!
GIVANDE E-TJÄNST
Mer om denna givande e-tjänst och de projekt den stödjer hittar du på:
Uppdrag Barn !
Och här en blogg med givande kommentarer runt denna givande e-tjänst:
http://www.spockholm.com/blogg/en-liten-post-for-barnen-och-mot-de-som-har-vattenfall/
FINANSKRIS
Fredag. Skulle passa på att handla ett lass.
Innan jag går ur bilen kollar jag att jag verkligen har plånboken med mig. Det har jag. MEN: Mitt Visakort ligger inlåst i mitt skåp på jobbet, som är låst, larmat och öde hela helgen. I fickan är en tjuga, en femkrona och tre enkronor det enda jag har i "fria" pengar. Resten är låst i Visakortet. Jag får åka hem utan att handla. När jag gruvat mig (läs: svurit) en (lång) stund över att jag låst in mitt Visakort på jobbet och därmed låst mina ekonomiska möjligheter (och skapat mig en egen finanskris), är jag iallafall glad att jag kom ihåg att kolla plånbokens-status INNAN jag lassade en kundvagnfull med varor och allt var inräknat i kassan och en stor kö stod stampandes efter mig. Och att iallafall mannen brukar omge sig med fria pengar.
Börjar dock misstänka att jag har anamat vissa e-tjänster för mycket...
Innan jag går ur bilen kollar jag att jag verkligen har plånboken med mig. Det har jag. MEN: Mitt Visakort ligger inlåst i mitt skåp på jobbet, som är låst, larmat och öde hela helgen. I fickan är en tjuga, en femkrona och tre enkronor det enda jag har i "fria" pengar. Resten är låst i Visakortet. Jag får åka hem utan att handla. När jag gruvat mig (läs: svurit) en (lång) stund över att jag låst in mitt Visakort på jobbet och därmed låst mina ekonomiska möjligheter (och skapat mig en egen finanskris), är jag iallafall glad att jag kom ihåg att kolla plånbokens-status INNAN jag lassade en kundvagnfull med varor och allt var inräknat i kassan och en stor kö stod stampandes efter mig. Och att iallafall mannen brukar omge sig med fria pengar.
Börjar dock misstänka att jag har anamat vissa e-tjänster för mycket...
EFFEKTIVT HANDLANDE
Storhandla - hur kul är det? Lägg desutom till stormarknad, lördag, mycket folk, köande och tre-fyra hungriga, mer och mer uttråkade ungar. Pust, sa Bill. Pest, sa Bull.
Men sedan e-tjänsten själv-scanning har kommit (för det kan väl räknas som en e-tjänst?) har faktiskt storhandlandet underlättats betydligt: Barnen blir mindre uttråkade när de får hjälpa till att "Plippa" (det gäller bara att se till att plippandet blir rättvist fördelat). De tycker dessutom att det är kul att få väga frukt och grönt, hitta rätt sort (bra stavningsövning för 6-åringen) och klistra på etiketten. Jag blir dessutom mindre lättretlig, eftersom jag hela tiden har koll på hur mycket jag handlat för, och slipper att vara nervös för att pengarna inte ska räcka (undrar vad den fobin heter på latin?). Maten packas direkt i kassarna och, det bästa av allt, man slipper (för det allrs mesta) det tålamodskrävande köandet! Bra, sa Bill. Bäst, sa Bull.
Sen är ju frågan huruvida informationen om vad jag scannat in, och därmed handlat, lagras. Kommer de användas för riktad marknadsföring? Eller för att effektivare kunna styra olika kundkategorier? Det är sådant jag kan fundera på när jag i lugn och ro sitter i soffan, efter att handling, matlagning, få-alla-till-bordet, avdukning, konflikthantering m.m. är för stunden inte existerande. Men när jag svischar runt i stormarknaden (med barnen klängande upp och ner i kundvagnen, springande hit och dit och jAg mer och mer svettig) är ett effektivt handlande min högsta prioritet.
Men sedan e-tjänsten själv-scanning har kommit (för det kan väl räknas som en e-tjänst?) har faktiskt storhandlandet underlättats betydligt: Barnen blir mindre uttråkade när de får hjälpa till att "Plippa" (det gäller bara att se till att plippandet blir rättvist fördelat). De tycker dessutom att det är kul att få väga frukt och grönt, hitta rätt sort (bra stavningsövning för 6-åringen) och klistra på etiketten. Jag blir dessutom mindre lättretlig, eftersom jag hela tiden har koll på hur mycket jag handlat för, och slipper att vara nervös för att pengarna inte ska räcka (undrar vad den fobin heter på latin?). Maten packas direkt i kassarna och, det bästa av allt, man slipper (för det allrs mesta) det tålamodskrävande köandet! Bra, sa Bill. Bäst, sa Bull.
Sen är ju frågan huruvida informationen om vad jag scannat in, och därmed handlat, lagras. Kommer de användas för riktad marknadsföring? Eller för att effektivare kunna styra olika kundkategorier? Det är sådant jag kan fundera på när jag i lugn och ro sitter i soffan, efter att handling, matlagning, få-alla-till-bordet, avdukning, konflikthantering m.m. är för stunden inte existerande. Men när jag svischar runt i stormarknaden (med barnen klängande upp och ner i kundvagnen, springande hit och dit och jAg mer och mer svettig) är ett effektivt handlande min högsta prioritet.
