DISTANS
Redan tidigt verkar det som om människan haft behov av att kommunicera på distans (alltså längre bort än skriket räcker): Tänk bara på röksignaler och vårdkasar.
Och de budkavlar kunskapen om skrivandet gav möjlighet att sända. Den mest kända är väl myten om hur det första maratonloppet: Enligt vilken den grekiske soldaten Filippides skulle ha sprungit från staden Marathon på östra delen av halvön Attika till Aten med budskapet att de grekiska styrkorna hade segrat över perserna, så att inte staden skulle öppna sina portar för den persiska flottan när den anlände.
Så kom telegrafen:
Det var år 1832 som amerikanen Samuel Morse upptäckte att elektricitet kunde göra en järnstav magnetisk (vad vi skulle kalla en elektromagnet). Han experimenterade och fick en magnet att lyfta resp. sänka en penna så att man mha elektricitet kunde sända meddelanden via en tråd.
Och telefonen:
Om nu elektricitet kunde skickas långa sträckor i en tråd - kunde man då också förvandla ljud till elektriska impulser och sända dem över långa avstånd? Jo! Den förste som lyckades med detta var skotten Alexander Graham Bell (som var dövstumlärarare !).
Att skicka bilder över distans är inget nytt som har kommit med internet:
Det första telefotot sändes faktiskt redan 1863!
Och bildtelefon finns sedan början av 70-talet. (Vem av oss födda på 70-talet satt inte och fascinerades av att Hedvig, i barnprogramet "Från A till Ö", pratade med sin syster via bildtelefon? Hedvig själv tyckte nog att bildtelefonen var mest till besvär - eftersom hennes syster alltid ringde när hennes näsa blivit lång av ord-okunskap.)
Den största skillnaden idag är (förutom att överföringen sker snabbare), är att möjligheten att kommunicera på distans nu är var människas möjlighet. Och att man inte nödvändigtvis behöver vara vid en viss plats vid en viss tidpunkt;
När röksignalerna sändes krävdes att avsändaren var vid sin eld (undrar vad som hände om det kom ett ihållande ösregn när meddelandet skulle sändas?) och att mottagaren uppfattade signalen.
Och tänk om Filippides inte hittat rätt mottagare (gällde att budbärarna hade bra lokalsinne) - hade då historien och framtiden sett annorlunda ut?
Och även vad gällde telefoner var det länge så att de satt fast i sitt jack - och man var lika mobil som längden på telefonsladden tillät (vilket ofta innebar mindre mobil ju mer ihopsnurrad sladden blev).
Idag har vi mobiltelefonen och mobilt internet. På gott och ont är vi alltid närvarande på distans.
SPARA KVITTOT
Idag får man av kassapersonalen höra: "Kvittot räcker som garantibevis". Så står man där med en liiiten, sladdrig papperslapp. En papperslapp vars text har hunnit blekna innan garantitiden gått ut. Eller som har halkat med under någon av årets kvittorensingar eller helt retfullt gått och gömt sig någonstans. Hur som helst; Dagens garantibevis (skamligt egentligen att använda detta namn för dessa ynka pappersbitar) har en tendens att inte finnas när man behöver dem. Och skulle man slutligen hitta dem; ja, då har garantitiden tagit slut.
I denna, elektronikens, tidsålder förstår jag inte varför inte butikerna som tillhanda håller elektroniska prylar (och själva har elektroniska system) inte använder sig av elektroniska garantibevis?!
Elektroniska garantibevis kunde lagras i butikens server och hämtas fram med en kod. Det är ju mycket lättare för kunden att hålla sig med en (förslagsvis stor och neonfärgad) anteckningsbok att skriva in alla garantikoder i, än att hålla reda på en massa lättflyende papperslappar.
ÅTER IGEN FUNKTIONSHINDRAD
Det hjälpte inte längre att tonåringen lyckats laga datorn - jag kunde ändå inte använda den: Bokstäverna på skärmen ville liksom inte bli tillräckligt skarpa.
Så nog är det tur att glasögonen uppfanns INNAN vi utvecklade en vardag där skärmskärpa är ett måste!
(Och att det finns änglar till mammor som springer och fixar med optikern, så att tiden som synsvag och därmed terminalt funktionshindrad elimineras.)
MER OM ATT UTNYTTJA TJÄNSTERNA
FUNKTIONSHINDRAD
Sitter nu vid en lånad dator och har ägnat senaste halvtimmen åt att rensa mejlen från skräppost och svara försent på inbjudningar (konstaterar att framförhållningen blir kortare ju snabbare bredbandsuppkopplingen blir).
Och äntligen får den tappra (lilla) skara som tittar in på min blogg något nytt att läsa. Tyvärr måste jag meddela att glesheten mellan inläggen kommer att vara ett symtom som kommer att visa sig under en (lagnings)tid, då funktionshindret vid namn Icke-fungerande-dator för tillfället är obehandlat. Och den lånade datorn ska lämnas tillbaka till sin ägare (som i dessa sammanhang borde tituleras Hjälpmedelscentralen).
FÖRENKLING?
Idag på klasspicnicen kom jag o några andra på att vi ju var klassföräldrar. Och som sådan hör det ju till att samla in pengar för att fröken ska få en present och/eller blomma på avslutningsdagen. Att inse att det, så här en vecka innan skolavslutningen, var god tid att börja samla var inte så svårt.
Sen började problemen. Vi måste ju ha lappar att lägga på alla barns hyllor, för att informera de andra föräldrarna (man kan ju inte räkna med att alla har tillgång till mejl). De svettframkallande frågorna blev då:
Vem har en fungerande skrivare hemma?
Eller möjlighet att skriva ut på jobbet?
Oj, vilken huvudvärk vi började få i bekymret över att kunna skriva ut femton lappar till morgondagen (sedan var det ju helgdag och helg och nästan redan avslutning). Tills någon av oss kom på den geniala lösningen:
TROLLA BORT KORTLEKEN!
jAg har en kortlek i plånboken. Nej, inte en sådan där med ruter, spader, hjärter o klöver (fast mer klöver önskar jAg att jAg hade) - utan en sådan där med medmerakort, ICAkort, IKEAkort, biliotekskort, Åhlénskort osv osv kort. jAg fattar inte varför man i dessa elektroniska tider inte skulle kunna koppla alla kort till exempelvis körkortet (eller ID-kortet). Så slapp man plånböcker som gick sönder pga av överbelastning. Så slapp man komma tillbaka med kvittot för att få bonusen som tillhör kortet som man vid inköpet glömde hemma (eller som man inte hittade med en ringlande kö bakom sig, eftersom det just då låg och gömde sig längst ner i väskan där det halkat ner när plånbokens kortfack sprack).
Så: Trolla bort kortleken och gör mig e-tjänsten att bara behöva ha ett ess i rockärmen!
